Jag har varit till Täfteå TRE (3) gånger den här sommaren! Inte illa med tanke på att det är åtminstone 26 mil enkel väg. I lördags var det säsongsavslutning, Drifters spelade och det var ett jäkla drag. Av citronbiskvierna jag skulle baka och ta med blev det intet. Mandelmassan luktade konstigt och när jag hade gräddat bottnarna kunde jag konstatera att de också smakade osedvanligt illa. Troligen härsken mandel, och det var ju trist med tanke på att 1. det var kvalitetsmandelmassa (Anton Berg) och 2. den var nyligen inhandlad med aktuellt datum.
Nå, det var ingen ko på isen. Jag bredde ett gäng smaskiga smörgåsar med alspånsrökt skinka och supergräddig ost istället. Dessutom hade Hans och Märit med sig en burk kakor med päronsmak så det gick ingen nöd på oss. I vanlig ordning stannade vi i Ljusvattnet för en liten kaffepaus.
Höstpaus
Sommarpaus, samma pose...
Ni blir kanske spyless på mina superlativer över Drifters, men det kan jag tyvärr inte ta någon hänsyn till. Det är så roligt när de spelar. Och nu har de så många bra låtar från den nya skivan. Det blev alltså, som ni förstår, en mycket lyckad kväll.
Alla ser förstås vem mannen i den vita jackan är. Alltså kanske inte riktigt alla, men ni som var med när det begav sig, det vill säga under 70-talet, känner väl igen Mats Långström, legendarisk sångare i Max Fenders. Det var faktiskt lite stort för mig eftersom Max Fenders var så OERHÖRT stora i mina späda ungdomsår. Alltså Lasse Stefanz-stora! Vikingarna-stora! Förstår ni?
Dålig kvalite, men helt underbart!
Vem skulle skriva en sån text idag? Och få Sveriges största dansband att förstå hur bra den är? Det var inte så mycket pretto förr...
För en del år sedan, 2007, återförenades bandet och gjorde några spelningar, bl a i Norsjö. Thomas skulle göra ett reportage till Får jag lov. Foto-Micke följde med som fotograf, jag körde bilen och Sigge var vår bodyguard. Det blev en magisk kväll som inleddes med att Thomas intervjuade killarna som sen gjorde de ett par halvtimmeslånga set under kvällen. Det var rena LS-stämningen, med massor av unga människor som stod framme vid scenen och sjöng med i alla låtar. Vilket kulturarv!
Ja, där drog jag iväg i minnen, men det är väl ett ålderstecken. Att sticka sockar är kanske också det... Hursomhelst är det höst nu och jag har redan hunnit sticka två par. Då vet ni...
Jag vet inte riktigt hur man beter sig i bloggvärlden, så jag svarar på din fråga här också. Vore ju fruktansvärt om svaret inte nådde fram till dig.
Meshen är från Stoff och Stil, men jag kan hojta till om det dyker upp något liknande på Ohlssons. Har iofs för mig att jag sett en i en babyblå nyans på jobbet, det kanske kan vara något för dig? ;)
Nostalgidansen i Norsjö minns jag för givetvis var jag på plats. Som jag har dansat till Max Fenders under ungdomsåren, jag minns att alltid när de hade sett att jag och min kompis hade kommit så spelade de Stand By Your Man och Too Young. Det påminde jag Mats om i lördags och helt glömt det hade han inte: Det var nog så var svaret jag fick. Vi ses i dansens virvlar även under kommande höst och vinter. Kram Berith
