Handen på hjärtat

Ja, jäklar vad det har bloggats här de senaste veckorna. Skoja. Vete tusan vad jag har ägnat kvällarna åt, men inte har det varit vid datorn i alla fall. Kvällarna försvinner ganska snabbt numera, tycker jag. Jag hinner bara hem och laga mat och sen går det undan tills det är dags att lägga sig. Hinner ingenting, inte ens städa... Utlystes det en tävling om vem som har den största dammråttan så vore jag den självskrivna segraren, det kan jag garantera. De börjar anta storleken grävling.
 
Men jag har i alla fall dansat. Förra lördagen spelade Titanix i Piteå och det blev en riktigt trevlig kväll. Fullt upp. 
 
 
 
De är riktigt bra, Titanix. Bra orkester och kul folk, vad kan man mer begära? 
 
Första fredagen på Folksam gick brandlarmet och vi fick skynda oss ut till vår samlingsplats. Förra veckan var det dags igen. "Nu måste jag lägga på för larmet går här. Jag ringer upp när jag kommer in igen" fick vi säga till kunderna innan vi gick ut. Sen stod vi och kollade när brandbilarna kom körande med påslagna sirener.Ut rusade brandmännen med syrgastuber på ryggen. Sen gick det några minuter innan de sprang tillbaka, slängde sig i bilarna och åkte iväg på nästa falsklarm.
 
 
I fredags blev jag hämtad precis när jag slutade och så bar det iväg till Umeå. Där spelade Perikles på Ersboda till allas stora förtjusning. Det var verkligen MASSOR med folk i blandade åldrar. Trevligt med så mycket "vanliga" människor, vilket antagligen berodde på att det varit middag innan och att det gick att köpa ett glas vin eller två. Inte något jag är så intresserad av men som ger fina och nödvändiga pengar till arrangören. Men Perikles drar ju ockå publik i olika åldrar. Vi äldre älskar dem för att de är så bra och för att vi känner oss trygga med dem. Ni vet, allt förgår utom Perikles som består. 
 
 
 
Perikles skulle spela i Piteå på lördagkväll, men eftersom jag befann mig i Umeå blev det Donnez i Skellefteå istället. Någon hejd får det ju vara. Lördagen bjöd på strålande sol men trots det var det ingen som låg på stranden.
 
 
 
Trots att det inte var löningshelg var det jättemycket folk på stan. Var på Nya Konditoriet och fikade lääääänge. Där har jag inte varit på länge. Typ 30 år.
 
Nåmen Donnez då? Det fanns väl en viss oro för att "alla" skulle åka på Perikles i Piteå, men den visade sig vara obefogad. Det var kring 300 inbetalande så det var ju ändå rätt ok. Det är kul att dansa till Donnez. Unga, energiska killar som vet hur man spelar musik att dansa till. Det blev en bra kväll. Väldigt underbar, faktiskt.
 
 
Jag snor lite pressbilder, som ni kanske märker. Jag har sällan med mig kameran numera eftersom det blir bra bilder med iphonen, om jag nu överhuvudtaget kommer mig för att fota. Fast det här går ju lika bra, och pressbilderna får man ju låna. Annars ska man INTE använda bilder från nätet för det är nästan ALLTID upphovsrätt på dem, men det vet ni nog. Man ska alltså inte stjäla från fotografen.
 
Nu har det blivit kallt på riktigt. Biltermometern visade så lågt som -10 grader på väg från Skellefteå i lördags natt, men idag har solen lyst och det har stundtals varit ett par plusgrader. De här har nog frusit vid det här laget, men i torsdags kämpade de fortfarande.
 
 
Jag avrundar med den bästa låten ever. Jag har nog hört den sjutusen gånger och jag ledsnar aldrig. Sista dansen i fredags och jag känner fortfarande molnen under fotsulorna. 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0