Galet kul!

Lasse Stefanz i Malmberget är ju inte precis den enda festligheten jag ägnat mig åt i helgen. I onsdags hade Luleå Hockey dansgala på Coop Arena. "Men det är väl ändå jävla trist med gala i en ishall?" säger kanske du. Eller nån annan skeptisk individ. 
 
Det var inte trist en sekund ska jag säga! För det första hade de riggat lokalen så att man knappt fattade att det var en ishall man befann sig i. För det andra hade de lagt ett parkettgolv som var kanonbra att dansa på! För det tredje spelade både Black Jack och Donnez helt suverän musik att dansa till! 
 
Och nu kommer mina bekännelser: Jag dansade nästan ingenting. Inte så mycket i alla fall. Det ville sig inte bättre än att jag stötte ihop med Ingrid och Kent nästan direkt jag kom dit och tillsammans gick vi till baren... Ja, där blev jag sittande. Thomas anslöt och det drällde en massa trevliga människor omkring oss hela kvällen så undantaget några danser med Thomas befann jag mig inte på dansgolvet förrän mot slutet, då jag buggade med Tore och därefter tog en svängom med en kille som jag brukar dansa med i Skellefteå. Det var f ö väldigt många västerbottningar på plats, vilket var glädjande!
 
 
Det här var den enda bilden jag lyckades åstadkomma på hela kvällen. Man kan inte alltid vara på hugget...
 
När allt var över gick jag naturligtvis backstage med Thomas och Curt-Göran. Den senare var huvudansvarig för arrangemanget och han var så nöjd att han bjöd på smörgås och en Loka som jag tacksamt tog emot innan jag så småningom vandrade hem i den ljusa natten. Det var en kul kväll! Annorlunda, men kul.
 
Det här med att inte ha något jobb kan också ha sina fördelar. Man kan till exempel gå och klippa sig när det passar frisören. Jag beställde alltså tid på Klipperian hos Sofia, som klippte mig sist och som var så himla bra, kl 14 i onsdags. Döm om min förvåning när det inte var rätt Sofia som skulle klippa mig. Jag insåg att hon kanske egentligen inte hette Sofia, utan möjligen Sara, Sandra eller något annat på S... Nu gjorde det ingenting, för alla på Klipperian är väldigt duktiga och den här Sofian också. Hon klippte av en rejäl bit, kanske 8-10 cm, och uppmanade mig att toppa mig cirka var fjärde månad i fortsättningen. Det ska jag göra om jag har någon försörjning då. Jag är i alla fall jättenöjd. Håret är helt, jämt, slätt och lent och känns inte alls kortare än innan.
 
Nu väntar köttfärsen på att bli köttbullar, åtminstone två, om inte tre, jobb skall sökas och imorgon väntar specialisttandvården innan jag sätter mig på bussen till Tjåmotis! 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0