Please Mr Postmen

Det är bara två veckor sedan Drifters var häruppe sist. Då valde jag att inte åka till Boden på fredagen och på söndagen, när de var i Bursiljum, var jag ganska trött och lite less på att köra efter lördagens Täfteå-tur (som faktiskt blev nära 70 mil totalt), att jag även då stannade hemma. Det är i alla fall nära 17 mil enkel väg till Bursiljum. Ganska långt, alltså.
 
Men igår var de i Skellefteå! Jag puttrade ner till Piteå och Bergsviken där jag plockade upp Märit och Anneli och tillsammans åkte vi vidare och var framme i god tid, vilket var tur. Det gick tydligen osedvanligt långsamt i entrékassan, och en stund efter start ringlade sig kön långt ner på parkeringen.
 
Under de första danserna satt jag kvar vid bordet och funderade på vad jag gjorde där överhuvudtaget, men efter att ha varit upp på dansgolvet fick jag lite flow och insåg att det är förjäkla kul att dansa! Särskilt till den suveräna dansmusiken som Drifters levererar! 
 
 
 
 
 
Västerbottningar är ett allvarligt och stillsamt släkte. De tycks ha en smula svårt att visa sin uppskattning. Jag har skrivit det förut och gör det igen - applåder och leenden är bra. Kallas svarsignaler och är nödvändiga vid all kommunikation. 
 
Torsdagsdanserna i Skellefteå är i alla fall jättekul. Jag har inte varit på så många under de senaste somrarna eftersom jag inte är hemma förrän kring halv två, vilket är alldeles för sent om man ska upp fyra timmar senare. Men just nu får jag ju sova ut.
 
 
Det verkar som om den fysiska posten har fått ett uppsving! Har vi slutat mejla? Att döma av antalet brevbärare på vår gård igår så verkar det inte bättre. Rena trängseln.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0