Vi komma vi komma från Pepparkakeland
Julen blir bara lugnare och lugnare för vart år som går. Färre julklappar, färre "måsten". Man väljer förvisso själv vilken nivå man vill lägga firandet på och i vår familj har vi nog alltid försökt ta det piano och njuta av ledigheten. Det finns dock vissa saker som hör julen till. Mormors jullimpa är en och mina hembakade pepparkakor en annan. Det går dock att fira jul utan dessa, jag har provat och ingen dog.
I fredags gjorde jag i alla fall degen och igår ägnade jag sex timmar till själva baket, inklusive fram- och bortplockande av nödvändig utrustning.
"Mina" pepparkakor heter Engelska pepparkakor. De innehåller bl a cedroolja, vilket ger dem en lite speciell smak. Förr i världen nästan tävlade mamma och jag om vem som kunde göra dem tunnast. För tunna blir de, om man gör på rätt sätt. Och trots att de kan bli som löv så är de tillräckligt hållbara för att doppas, och det är viktigt tycker jag.
Först tog jag fram det enorma bakbordet som Gösta gjorde till mig när vi 1989 flyttade till ett hus i vilket det i princip inte fanns någon arbetsyta i köket. Sen lade jag ut bakduken i riktigt kraftig bomull, samt trädde den tunna bomullsstrumpan på kaveln. Strumpan sjunger på sista versen och jag vet inte riktigt var jag ska få tag i lagom bred tubväv i bomull till en ny. Anledningen till att jag bakar på textil är att min pepparkaksdeg är väldigt lös och jag kan "mätta" textilierna med mjöl så att den inte fastnar.
Sist men inte minst har jag Nils-Johans Kak-Petter som är förutsättningen för baket. Det är en liten behändig mojäng som man rullar över degen och gör det möjligt att producera de mängder som jag gör utan att förlora förståndet. Den till höger kommer från mamma och är inköpt i järnaffären i Kalix 1950. Den till vänster köpte jag på Tradera i höstas. Kan vara bra att ha två.
Degen förvaras i kylskåp över natten. Jag delar upp den i åtta bitar och gör småpepparkakor av hela första utbaket.
Eftersom den är så lös går den att kavla riktigt riktigt tunn. Sen är det bara att låta Kak-Petter jobba! Av andra utbaket gör jag figurer, alltså gubbar, gummor och grisar . I år var degen så lös att jag kunde göra ett tredje utbak som också det blev hyfsat tunt och av det gjorde jag lite större hjärtan. När det var två degklumpar kvar hade jag bakat så länge att jag inte iddes mer utan kastade bort dem. Och för första gången räknade jag produktionen som slutade på 570 småpepparkakor, 25 grisar, 16 gummor, 12 gubbar, 21 björnar, 38 katter och 29 stora hjärtan. Vi ska nog klara oss över jul.
Förra året bakade jag Annas och Thomas hus i en för ändåmålet särskilt avsedd deg. Jag har förstås mallen kvar, men tror jag hoppar över hus i år.
Resten av lördagen tillbringade jag med Björn. Vi var på Köpmannens kök och åt en underbar trerätters. Fantastiskt gott, trevligt och mysigt. Restarurangchefen är en gammal klasskamrat och honom har jag inte träffat på ungefär 1000 år, men han var sig lik. Anmärkningsvärt att man kan bo i samma, inte alltför stora, stad och ändå aldrig stöta på varandra. Ja, ja, så kan det vara.
Nu ska jag ligga i soffan en stund till innan jag sätter igång med lite julgodistillverkning. Jag har också för avsikt att baka anispojkar, under förutsättning att jag vågar fritera i panna, men jag har termometer så det ska nog gå bra.
Kommentarer
Trackback
