I don't want to say goodbye for the summer

Så här på ålderns höst har jag kommit till insikt om vilket yrke jag egentligen skulle ha valt. Meteorolog, naturligtvis! En meteorolog kan göra fel varenda dag utan att förlora jobbet. Idag till exempel... Fanns ingenting som tydde på någon nederbörd. Yr, Klart och SMHI - alla hade lovat sol hela dan. Men när jag kom ut från jobbet stod regnet som spön i backen. Ett litet regnmoln hade visst, helt otippat, tagit en annan riktning än den meteorologerna förutspått. Eller gissat. 
 
Jag hade förstås inte klätt mig för regn. Hade inte ens tagit med mig paraplyet. I rena ilskan gick jag hem och blev förstås sur utifrån och in. Tänkte slita upp dörren hemma, brista ut i gråt och slänga mina tomma matlådor omkring mig, men råkade först träffa en granne utanför tvättstugan, som muntert frågade om det regnade ute och i trappen blev det lite surr med en annan trevlig granne, så innan jag var uppe på tredje våningen hade den där ilskan lagt sig.
 
 
Igår började jag mitt nya jobb som personskadereglerare på Folksam. Skönt att kunna promenera till jobbet, men naturligtvis regnade det lite snett från sidan så jag var blöt in på bara skjortärmen när jag kom fram fast det torkade förstås så småningom. Det var i alla fall kul att vara där. Jobbar massor med folk på Folksam, men eftersom jag lider av ett visst mått av ansiktsblindhet kommer det nog att ta ett par år innan jag känner igen alla. 
 
Vi är fem stycken helt nya medarbetare och en som redan jobbat flera år i företaget. Vi som är helt nya är alla över 1,75, vilket flera påpekade. "Åh, vad långa ni är!" Lite lustigt, faktiskt. Kanske jämnar ut sig med nästa grupp som börjar i september.
 
Och nu till väsentligheterna... I torsdag var det dags för sommarens sista torsdagsdans i Skellefteå. Det var Matz Bladhs som spelade och det var så roligt att jag nästan svimmade. Vi kom i vanlig ordning dit i tid så vi hann fika innan orkestern satte igång. Sen dansade jag faktiskt varenda dans och när det hände sist vete tusan. Jag hade min bil hos Hans och Märit och när Anneli och jag fortsatte norrut tjattrade vi så mycket att jag missade avfarten mot Gäddvik (där Anneli hade parkerat sin bil) från E 4:an. Jag fick fortsätta mot Storheden och köra den vägen istället.
 
 
Matz Bladhs spelade på Björknäsparken på fredagen och naturligtvis åkte jag dit. Även Anneli var där och flera andra bekanta så det blev ännu en fantastiskt rolig kväll! De vet hur man spelar dansmusik, de där killarna! Bilden har jag norpat från deras hemsida.
 
Men nu är den grå vardagen här och jag har varit tvungen att stiga upp omänskligt tidigt i två dagar. Jag har nu, efter tre och en halv månads arbetslöshet, insett att min naturliga dygnsrytm är en helt annan än den man som arbetstagare förväntas ha. Jag mår bäst om jag får vara uppe till tre på natten och sova till cirkus elva på förmiddagen. Åtta effektiva timmar. Tur att man snart är pensionär.


Kommentarer
Niclas Olén

Tack för de vänliga orden, det värmer!!

2013-08-30 @ 20:34:21


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0