Well that was then and this is now

Frida är hemma igen efter tre månader i Kvikkjokk. Det är jätteroligt och uppväger eventuellt litegrann att jag har blivit av med Katarina.
 
 
 
 
Ikväll var jag hem till henne (Frida, alltså) och hämtade lite kläder som hon ledsnat på men som blir nya för mig och Malin. Sen hämtade jag Malin på kören. Jag hade för avsikt att låta henne köra så hon fick känna hur det känns att göra det i mörker och ösregn, men rutorna immade igen och fast jag drog på värmen hände inget. Jag insåg att fläkten inte gick så då åkte vi hem istället. Måste kolla om det har gått en säkring...
 
När jag kom hem från jobbet gjorde jag något som jag dragit på i ett par månader, nämligen rengjorde avloppet i tvättstället. Flera långhåriga individer i samma hushåll bidrar till att vattnet till slut vägrar lämna tvättstället och det är ganska äckligt när utspottat tandkrämsskum ligger och flyter i flera minuter. Äckelfaktorn är dock ännu högre när man har skruvat bort vattenlåset och skall försöka få bort det marsvinsliknande hårklägget. Fy farao, jag skulle nästan kunna leja bort den sysslan. Det hjälpte heller inte särskilt mycket men när jag drog på varmattenkranen för fullt så började vattnet till slut att rinna undan. Pust. Hoppas det klarar sig ett tag nu.
 
Inspirationen flödar på hemmaplan. Jag stickar sockar och torgvantar samtidigt som jag syr en ulljacka till mig själv. Idag fick jag hem lite tygprover men blev grymt besviken.
 
 
 
Jag tänkte mig en kappa i petrolfärgad vadmal, men den visade sig vara alldeles för blå för att vara petrol och jag gillar verkligen inte blått annat än på jeans. Känner mig blek och eländig. Nej, det får bli ett par, tre meter av babycorden (tyget i mitten) till en klänning istället. Det klanrutiga bomullstyget är också himla fint, men jag måste ju veta vad jag ska sy och när jag ska göra det innan jag beställer. Så kappan får vänta. Suck.
 
Till sist måste jag bara få visa den märkligaste, men förmodligen den mest uppriktiga, dödsannons jag någonsin sett.
 
 
Inget hymlande där inte. Fanns i en av våra morgontidningar för ett tag sedan.
 
Imorgon är det då återigen fredag och på lördag skall jag bevista en konsert som skall recenseras i Kuriren. Det är det enda matnyttiga jag ska ägna mig åt. Inte ett enda danssteg blir det, men det får gå det också!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0