The only thing Columbus discovered was that he was lost

Det var blev en riktigt bra dag som jag nästan till fullo ägnade åt dottern som var på väg till Göteborg. Att hon inte ens hade börjat packa bekymrade henne föga där hon satt i solen utanför Smedjan och målade små barn i ansiktet. Det var dock lite ont om ungar som ville bli målade under de första 90 minuterna, men när det började dra ihop sig till sluttid kryllade det plötsligt av dem.
 


De flesta ungar ville vara katt, Så det blev både rosa, blå och orange katter, men så var det en som ville bli sminkad som en fladdermus! Det var ju udda, men Katarina fixade naturligtvis det också. Annars är hon ju ruggig på att göra kranier, fast det är kanske inget man målar i ansiktet på ett barn.


Ingen ville i alla fall vara häst. När vi hade packat oss från stan flängde vi runt och hämtade kvarglömda persedlar, tatueringsmaskinen, sprayburkar och lite annat och medan samtliga avkommor gick till sin pappa för att äta fick jag lite egentid som jag spenderade i badkaret.

Därefter kom de hem och Katarina började packa. Det slutade med en resväska, min stora Haglöfs-rygga, dataväskan och en påse med sånt-man-kan-äta-när-man-ska-åka-tåg-långt. Allt vägde bly. Jag, Malin och Janne följde henne till tåget men åkte därifrån innan det rullade iväg från stationen. Just det momentet kan ju kännas lite smärtsamt för alla parter, så det kan man ju försöka undvika. 

Istället körde jag till Piteå där Perikles spelade för första gången på MASSOR med år. Thomas påminde sig om att när han dansade till dem på pitefolkan 1991 så var det lapp på luckan kl 22. Det var det inte igår. Skulle tro att det inte var mer än typ 300 pers, alltså ca 1200 färre än -91.
 
Det är möjligt att de spelar bra, ja, det gör de ju, men de spelar definitivt inte dansmusik i min smak. Visst, det var ett jäkla tryck men många svårdansade låtar. Det har ju då ingen betydelse för de här som tar sig fram med hoppsansteg över dansgolvet för att plötsligt tvärnita och stå still och liksom rista till innan de hoppsansa hoppar vidare. För dem är ju takten av underordnad betydelse. Men för oss som dansar foxtrot är det inte lika enkelt.
 
 
 
 
 
 
Fast det var i alla fall riktigt rolig. Rena nostalgikvällen. Blev uppbjuden av jättemånga duktiga killar. Man får ju vara tacksam över att ens marknadsvärde fortfarande är högt. Det är ju faktiskt älgjakt så konkurrensen var stenhård och det gick nog ett antal tjejer på varje maskulin varelse. Med tanke på att medelåldern var betydligt lägre än vad den brukar vara gick det jättebra för mig. Det var nästan så att jag för en stund övervägde att åka dit även nästa helg, på Zlips, men det slog mig att jag faktiskt ska ha främmande då. Vilken tur... Det får bli Elisa´s på Björknäsparkens säsongsavslutning på fredag istället.
 
Idag har jag haft tvättstugan i fem timmar och konstaterade att man hinner tvätta bra mycket mer när man har ett pass mitt på dan än på kvällstid , som jag annars brukar ha. Och så kände jag en liten liten glädje när jag insåg att tvättmängden, i och med Katarinas flytt, kommer att minska enormt. 
 
Fast nog ser handdukshängaren lite tom ut. Ett par år till, om ens det,  så är det bara min som hänger där...
 
 
Nä, ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag onekligen att det är bra att hon är ute och rör på sig lite. Nu får jag ju också en anledning att åka till Göteborg och det kan ju vara kul. Tro det eller ej, men jag har faktiskt vänner där.
 
Nu är det dock dags att gå och lägga sig. Ska bara overlocka litegrann först. Imorgon väntar en helt vanlig arbetsvecka, utan den sovmorgon jag åtnjutit hela den gångna veckan. Otroligt vad de där 75 minuterna kan göra mig så mycket gladare och mer harmonisk...
 
 
Natt, Katt och alla ni andra. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0