Fördelen med att Streaplers spelar i Skellefteå dagen efter de har varit i Norrbotten är att det ger mig tillfälle att dansa till dem. Under onsdagen blev det nämligen bara en dans, med Thomas.

 

Men innan det blev kväll och dags att ge sig av mot Västerbotten hann jag med ett tandläkarbesök och och efter det lite lunch-middag på Mat o Prat. Vi slank in på Akademibokhandeln och fann detta:

 

 

Böcker av det här slaget kallas tydligen "coffee table book". Man kan alltså tänka sig en liten vrå i hemmet i vilken man har ett litet bord och kanske två sköna stolar. Vid det här bordet skall man sitta med sin kaffekopp och bläddra i den för bordet avsedda Lasse Stefanz-boken. Eller som min kompis Ulrika, som inte dricker kaffe, sa:

- Hos mig finns det inget kaffebord,  bara ett Red Bull-table.

 

Jag rekommenderar i alla fall varmt den här boken som skildrar Lasse Stefanz från förr till nu. Skriven av Thomas Deutgen (av den händelse att någon missat det) och med underbara bilder av Lina Haskel.

 

Precis kl 19 släppte jag av Thomas utanför Färjan, där han skulle äta middag med goda vänner, och fortsatte därefter mot Skellefteå (eller fiendeland som min brorson så diplomatiskt kallar staden som har ett bättre hockeylag än vi) men hann inte längre än till Bergnäsbron där jag fick vara med om min första broöppning någonsin. Då har jag ändå bott i Luleå hela mitt liv (i princip) och kört över bron ett oräkneligt antal gånger.

 

 

Det var gott om människor inne på Folkets Park och jag hade turen att få dansa i stort sett hela kvällen. Jo, jag skriver tur, för som vanligt var det ett rejält damöverskott.

 

 

Streaplers var inte enda dansbandet på Parken den här kvällen. På sin väg upp till Boden kände Claes Lövgrens en obetvingad lust att lyssna på sina kollegor och kanske t o m lägga en sula på parketten.

 

Foto: Henrik Uhlin

 

Fler bildet från kvällen hittar ni HÄR. Jag hade som vanligt hur kul som helst och jag är jätteglad att jag åkte dit. Tre sena nätter (tidiga morgnar) på raken blev dock såpass mycket att jag inte orkade dansa till Claes Lövgrens på fredagkväll. Men det har sin tjusning att vara vaken på natten. Man får till exempel tilfälle att använda sina solglasögon...

 

 

En liten traumatisk upplevelse hade jag dock med mig i bagaget hem, och det var den dirtyfox/gnuss/modernfox/kramfox (eller hur man skall benämna det) jag tvingades till. Nu förstår jag varför de ser så förbaskat allvarliga ut, de som håller på med detta. Men jag tar det en annan dag!