Alltid vatten under bron men stilla floder i mitt sinne
För ganska många år sedan såg jag en kortfilm eller ett inslag i typ Kulturnyheterna. Vilket det var låter jag vara osagt. TV var det i alla fall. Hursomhelst så handlade det om en mekanisk orkester i naturlig storlek. Den tillverkades i England, troligtvis under slutet på 1920-talet och i kortfilmen/inslaget jag såg hade man satt ihop hela bandet hjälpligt, men alla gubbarna och gummorna hade legat i en källare sedan 60-talet så ingen av dem var i något vidare skick och en gubbe saknade till och med huvud.
Nu är orkestern renoverad och den finns till beskådan på Malmö museum.
Foto: Merja Diaz, Malmö Museer
Jag är så otroligt fascinerad av denna jättelika speldosa som med hjälp av fjädrar, fläktar och inbyggda motorer faktiskt spelar jazz. I den här artikeln kan man läsa mer om själva renoveringsarbetet och här är ännu en trevlig artikel om orkestern.
Jag har tyvärr inte hittat några gamla bilder på orkestern som den såg ut när den hittades, men i Timbuktus video "Välj mej" ser man litegrann hur de såg ut. Den spelades nämligen in under renoveringsarbetet och den gav Timbuktu MTV-priset för årets bästa musikvideo 2010.
Och jag tycker bara att allting med den här automatiska orkestern är så himla häftigt och faktiskt ganska creepy!
Is this for real, or just some crazy, twisted dream?
Sju arbetsdagar kvar till min lilla semester som jag startar mitt i en vecka. Det blir inte vilken vecka som helst utan en Streaplersvecka, och det är inte det sämsta! På fredag fyller sonen år än en gång, till helgen får jag främmande och nästa tisdag ännu mer främmande så en viss ångest inför den oundvikliga oredan alla sömnadsprojekt innebär har börjat infinna sig. Det bör röjas, åtminstone litegrann, men jag hoppas att de två andra medlemmarna i Skarin-kollektivet kan bidra litegrann.
I torsdags var det fredag och i förtjusningen över detta blev det ett besök på affären med den gröna skylten. Sex flaskor Corona inhandlades samt två cider. Bautifallatt det skulle behövas. På kvällen gick jag till en kompis med en lime och tre Coronaflaskor i en lila plastkasse. Vi kände plötsligt hur fruktansvärt hungriga vi var och stack iväg till färjan där vi åt en helt fantastisk bouillabaisse. Det kommer en bild här. De som inte gillar bilder på mat får blunda.
I torsdags var det fredag och i förtjusningen över detta blev det ett besök på affären med den gröna skylten. Sex flaskor Corona inhandlades samt två cider. Bautifallatt det skulle behövas. På kvällen gick jag till en kompis med en lime och tre Coronaflaskor i en lila plastkasse. Vi kände plötsligt hur fruktansvärt hungriga vi var och stack iväg till färjan där vi åt en helt fantastisk bouillabaisse. Det kommer en bild här. De som inte gillar bilder på mat får blunda.
Igår blev jag lite tveksam till vad jag skulle göra på kvällen. Martinez i Bursiljum men jag kände också att det kunde vara skönt att bara vara hemma. Fast då hörde Hans och Märit av sig och frågade om jag inte ville följa med dem så jag gjorde mig iordning i en rasande fart och körde därefter till Piteå. När jag var på plats i baksätet på deras Merca frågade Hans om jag brukar köra över Kåge eller över Skellefteå.
- Öööhhhhh, sa jag. Över Skellefteå...????
Plötsligt reste sig nackhåren på mig och jag frågade:
- Vart är vi på väg?
- Till Bredsele! sa Hans och Märit unisont.
- Men va f-n! sa jag. Där spelar ju Shake! Ni hatar ju gnussare! Det är ju Martinez i Bursiljum!
Så man kan säga att jag väckte dem ur deras tillfälliga sinnesförvirring och det var då en himmelens tur, för så roligt som jag hade i Bursiljum har jag inte haft på väldigt, väldigt länge.
Angelica har gått på mammaledighet och Sandra Estberg står på scen istället för henne och det gör hon så förbaskat bra! Jag har sagt det förr och det tål att upprepas: Martinez spelar så otroligt bra dansmusik. Det finns liksom inga tveksamheter där. Och före paus körde de lite gammalt, vilket säkert var kul för de som dansade... Själv blev jag bjuden på ost, kex och kaffe som Hans och Märit så förutseende tagit med sig.
Angelica har gått på mammaledighet och Sandra Estberg står på scen istället för henne och det gör hon så förbaskat bra! Jag har sagt det förr och det tål att upprepas: Martinez spelar så otroligt bra dansmusik. Det finns liksom inga tveksamheter där. Och före paus körde de lite gammalt, vilket säkert var kul för de som dansade... Själv blev jag bjuden på ost, kex och kaffe som Hans och Märit så förutseende tagit med sig.
Danne, lika glad som alltid
Sandra i jättesnygg klänning. Likadant tyg ligger hemma hos mig och väntar på saxen.
Å allihop
Det var så himla kul! Och det var förstås inte enda och sista gången jag åker dit i sommar. Jag avbryter Malungsveckan på torsdag och åker hem för att se på Brolle i Bursiljum på fredagen. Han var i Piteå igår och skall var i Boden i slutet av augusti, men eftersom Bursiljum är en så mysig gammeldags folkpark väljer vi den.
Sen kommer Sannex och då måste jag också dit. Vi är inte bortskämda med dem häruppe och jag måste ju kolla hur min forne proffsjurykollega har det numera.
Idag har jag varit med de två äldsta tjejerna lite här och där. Vi har shoppat skor, dragkedjor, band och vlieseline
och nu, äntligen, börjar jag känna mig lite trött så det är bäst jag går och lägger mig innan jag piggnar till...
Let a smile be your umbrella
Söndagen kom, och det var ju oundvikligt. Och fast jag inte sov särskilt länge i morse, till typ halv elva, så är jag ändå inte ett dugg trött ännu. Men veckan som kommer har bara fyra vardagar och de lär ju gå snabbt.
Igår var det sommar och idag har det varit höst. Det regnade halva dagen, och även om det har slutat så är det bara 13 grader. Ingen temperatur att sitta ute och mysa i precis, så jag har suttit vid symaskinen precis hela dagen. Först sydde jag två toiler (toil i plural, ingen aning hur man skriver det). En toil är ett provplagg och det gör jag nästan alltid om jag är osäker på mönstret, det är jättebra. Av de två jag sydde idag hamnade den ena här...
Även mönstret hamnade där.
Det var helt fel modell för mig. Jag saknar helt enkelt en del fyllning för att den skulle sitta fint, och jag ids inte börja göra om mönstret. Men den andra toilen blev jättebra, så jag kör på det mönstret istället. Det kändes bra att få detta gjort, för det är ju inte så himla kul att sitta och sy sånt man ändå inte skall använda, men nu vet jag att det bara är att köra på med de riktiga tygerna!
Ja, så blev det en t-shirt och en ärmlös top också. Och som alltid när jag har ångan uppe så glömmer jag tid och rum och framförallt att äta, vilket visade sig på mitt humör framåt aftonen, fast nu är det fixat...
Max och Christin prenumererar på några antiktidningar som jag alltid brukar kolla när jag är där. I ett nummer fann jag denna:
En vedträ som en gång i världen karvats till en häst med släde. Denna vedklabb hade nu gått på auktion för åtskilliga tusenlappar. Jag kan inte låta bli att jämföra detta hantverk med de vitbroderier från både min mamma och min mormor (f. 1894) som jag har i en låda i mitt syrum.
Så oerhört mycket tid och arbete som är nedlagt på dessa lakan, men de har inget som helst ekonomiskt värde. På en auktion kan man hitta liknande för bara någon hundring. Affektionsvärdet är dock högt och det är roligt att ha kvar dem.
Det är väl inte utan att man ändå lägger in ett litet genusperspektiv när man jämför dessa två typer av hantverk, eller...?
Igår var det sommar och idag har det varit höst. Det regnade halva dagen, och även om det har slutat så är det bara 13 grader. Ingen temperatur att sitta ute och mysa i precis, så jag har suttit vid symaskinen precis hela dagen. Först sydde jag två toiler (toil i plural, ingen aning hur man skriver det). En toil är ett provplagg och det gör jag nästan alltid om jag är osäker på mönstret, det är jättebra. Av de två jag sydde idag hamnade den ena här...
Även mönstret hamnade där.
Det var helt fel modell för mig. Jag saknar helt enkelt en del fyllning för att den skulle sitta fint, och jag ids inte börja göra om mönstret. Men den andra toilen blev jättebra, så jag kör på det mönstret istället. Det kändes bra att få detta gjort, för det är ju inte så himla kul att sitta och sy sånt man ändå inte skall använda, men nu vet jag att det bara är att köra på med de riktiga tygerna!
Ja, så blev det en t-shirt och en ärmlös top också. Och som alltid när jag har ångan uppe så glömmer jag tid och rum och framförallt att äta, vilket visade sig på mitt humör framåt aftonen, fast nu är det fixat...
Max och Christin prenumererar på några antiktidningar som jag alltid brukar kolla när jag är där. I ett nummer fann jag denna:
En vedträ som en gång i världen karvats till en häst med släde. Denna vedklabb hade nu gått på auktion för åtskilliga tusenlappar. Jag kan inte låta bli att jämföra detta hantverk med de vitbroderier från både min mamma och min mormor (f. 1894) som jag har i en låda i mitt syrum.
Så oerhört mycket tid och arbete som är nedlagt på dessa lakan, men de har inget som helst ekonomiskt värde. På en auktion kan man hitta liknande för bara någon hundring. Affektionsvärdet är dock högt och det är roligt att ha kvar dem.
Det är väl inte utan att man ändå lägger in ett litet genusperspektiv när man jämför dessa två typer av hantverk, eller...?
En dag i juni
Allvarligt, det här är ju inte bra. Vilket elände det kan bli av det som från början bara ska vara kul och partaj.
Ovanstående är från dagens Norrbottens Kuriren. Eller om det var NSD. Skit samma. Men på Pride-festivalen var det lugnt.
Idag sken solen från en klarblå himmel. Det har varit riktig sommarvärme och jag har strosat på stan med Madeleine och Karin. Vi har käkat glass, gått i lagom många affärer och bara haft det riktigt trevligt.
Det här med att vara ledig en fredag är alls inte tokigt. Flera gånger under dagen har jag fått för mig att det är söndag och varje gång har jag blivit jättelycklig när jag insett att det bara är lördag. Redan nästa vecka är det midsommar och snart tänder vi första adventsljuset igen!
"Natten till lördagen, som började så bra för polisens del med trevlig stämning och lugnt och städat i länet, slutade betydligt värre.
I Boden har en man gripits för mordförsök alternativt försök till dråp, i Luleå har en berusad far givit sig på sin dotter, i Övertorneå har en man gripits misstänkt för grov misshandel.
Bråken, fylleriet och stöket pågick ända in på småtimmarna. 26 personer hade plockats in till länets olika polisstationer, 22 av dem var berusade"
Ovanstående är från dagens Norrbottens Kuriren. Eller om det var NSD. Skit samma. Men på Pride-festivalen var det lugnt.
Idag sken solen från en klarblå himmel. Det har varit riktig sommarvärme och jag har strosat på stan med Madeleine och Karin. Vi har käkat glass, gått i lagom många affärer och bara haft det riktigt trevligt.
Det här med att vara ledig en fredag är alls inte tokigt. Flera gånger under dagen har jag fått för mig att det är söndag och varje gång har jag blivit jättelycklig när jag insett att det bara är lördag. Redan nästa vecka är det midsommar och snart tänder vi första adventsljuset igen!
It's happy hour in France
Så kom jag bara på en dag att jag ju faktiskt skulle kunna ta semester en ynka dag, bara sådär! Så jag frågade mina chefer och det gick ju kanoners, så nu sitter jag här, kvart i ett en helt vanlig fredag, nyuppstigen och nyäten. Och det var inte lunch jag åt, hehe.
Ja, ok, inte på den här bilden då...
Igår var det premiär på parken i Skellefteå med dans till Drifters, som för kvällen hade ny basist, nämligen Morgan Korsmoe som tidigare spelat i Larz Kristerz. Det blev en kanonkväll på många sätt. Först och främst kom jag dit i tid, bara en stund efter åtta. Sedan visade det sig att Linus och Jamie var med, vilket var helt otippat. Anna, Jörgen och lilla Maja var också där före paus vilket fick till följd att jag tillbringade större delen av kvällen i logen.
Morgan gjorde en kolossalt lyckad debut i Drifters. Lyhörd och "på tå" tog han en självskriven plats och ingen kunde ana att det här var hans första kväll. Det blir kanon det här!
Den som var gladast över Morgan var nog kanske ändå Jamie, som förtjust lade rabarber på hans resväska och glatt använde den som gåvagn.
Pojken verkar f ö ha en förkärlek till resväskor rent generellt, och han lyckas onekligen upptäcka andra användningsområden. Den här lilla grå väskan fick bli stepup-bräda.
Jodå, jag dansade några danser också. Och så lappade jag bilar med Björknäsparkens program, så långt de räckte. Det är ingen dans i Täfteå till helgen så jag hoppas att västerbottningarna hittar vägen till Boden ikväll, för då spelar Kindbergs.
Och Drifters då? Har de legat av sig? Blivit trötta? Tråkiga? Tappat geisten? Absolut inte! Farao, så bra de är! Oj, så glad man blir av att höra dem och så sjukt bra Erika sjunger!
Ja, ok, inte på den här bilden då...
Stellan gav, som vanligt, ALLT!
..liksom Tim...
...och Ronny.
Någon gång under sista dansen gav en liten hjälte upp och somnade gott i pappas famn.
Ibland känns inte det där mormorsordet så himla skrämmande. Jag skulle nog klara det i alla fall....
Trots att det var mulet var sommarnatten ljus och jag gäspade inte en enda gång under den 14 mil långa hemresan.
Ikväll är det, som sagt, Kindbergs på Björknäsparken. Förr kallade vi Kindbergs och Sannex för damorkestrar för det var alltid så fruktansvärt mycket kvinnor när de spelade, och nu är jag faktiskt lite rädd för att det kommer att bli lite ladie´s night över hela tillställningen eftersom det också spelas fotboll ute i Europa i kväll och något säger mig att detta tilltalar fler män än kvinnor.
De män som INTE har det genuina fotbollsintresset låtsas förmodligen ändå ha det för att inte verka helt weird. Kanske är det ölen som lockar...
Once a day, every day, give yourself a present
Det är kanske inte det roligaste man gör, men efteråt, när man ser resultatet, så vet man att det var väl disponerad tid. Det kanske heller inte är särskilt intressant, men ni som läser detta gör det antagligen av egen fri vilja. Och tycker ni att jag ska skriva om något vettigare så kan ni ju söka upp en annan blogg.
Jag börjar nämligen det här inlägget med att visa upp min nyvaxade bil.
Det hände i lördags och det tog tre och en halv timme, men det var värt varenda minut. Efteråt blänkte den som en hund-såndärnivet i månsken. Jag avslutade med att behandla vindrutan med rain-off och det är så jäkla häftigt! Regndropparna liksom GLIDER av rutan, även i låga hastigheter. Man behöver aldrig slå på vindrutetorkarna och det är ju bra.
I fredags spelade Jive på Björknäsparken och det var förvånansvärt mycket folk med tanke på att det var skolavslutning och sånt kan ju få folk att stanna hemma. Dessutom var det Voyage i Käcktjärn. Men Jive var som vanligt jättebra. Kanske inte Sveriges största dansband, men de spelar så himla mycket bra låtar och det var massor med dansanta herrar på plats, så det blev i alla fall väldigt kul, även om jag gav upp strax efter 12-slaget.
Sedan sov jag mig i princip genom helgen. Klippte ut tyg, ritade mönster och kollade på Twin Peaks de timmar jag hade ögonen öppna. Ja, förutom de icke oansenliga antalet bilvaxningstimmarna då.
Ikväll åkte jag till Sigge direkt efter jobbet och hämtade löjrommen som jag skall bjuda Streaplers på. Viktig tradition som inte går att bryta. På hemvägen stannade jag i Sunderbyn och umgicks en stund med Frida som åker till Kvikkjokk imorgon för jobb i tre månader. Det är bara typ 29 mil dit, så jag åker väl upp och hälsar på sen i juli. Andas lite fjälluft och går på tur. Slåss med myggen.
I love this music. Isn't it too dreamy?
Nu har jag gjort nånting för första gången i mitt liv! Sytt smock! Förra sommaren köpte jag en grön Twist´n Tango-klänning med smock på livet och ärmarna som blev en riktig favorit. Hade den bl a i Malung
Snart sitter vi nog där igen! Kanske...
Hursomhelst så började smocken ge sig mer och mer, d v s resåren DOG helt enkelt, vilket gjorde mig synnerligen irriterad eftersom klänningen inte var precis gratis. Men bättre brödlös än rådlös. Jag hittade ett lämpligt tyg i mina gömmor (inhandlat på Gittes i Rinkaby), köpte resårtråd och skred till verket. Jag hittade t o m en pressarfot som var som gjord för ändamålet.
Det var bara att gasa på, rad efter rad! Det tog förstås en liten stund, och när resåren satt där i fina rader skulle den dras till rätt längd.
Det såg lite konstigt ut när det var klar, men nu är det nästan en färdig klänning och den blev precis som jag tänkt. Hittills i alla fall. Jag ska sy fast ärmarna imorgon.
Från det ena till det andra... Jag tvättade bilen i lördags, ut- och invändigt. Precis när jag skulle börja vaxa den så började det regna och jag var förstås tvungen att avbryta. Men den där invändiga städningen blev som vanligt mycket intressant. Jag hittade solglasögonen som jag anklagat Frida för att ha stulit och jag hittade också en hel del mynt. Så hittade jag en skruv som inte har en aning om var den ska sitta. Kanske i kupévärmaren, kanske någon annanstans. Det gjorde mig lite nervös. När jag hittar en skruv på mitt sybord
så vet jag att den lossnat från en pressarfot. Det känns tryggt.
I will be popular
Alla har vi ju våra favoritband. Mina favoriter heter Streaplers, men jag gillar även Lars Kristerz, The Playtones, Sannex, Lasse Stefanz, Drifters och Martinez SKARPT! Och jag kan fortsätta med Mats Bergmans, Donnez, Kindbergs, Titanix, Wizex och många många fler. Alla har de nånting som jag gillar och självklart skulle jag önska att ALLA duktiga musiker och sångare fick en guldklav eller någon annan utmärkelse.
Jag har hört nya band som har varit helt suveräna att dansa till - Callinaz, Voize, King Edwards, Kertz och Ankies för att nämna några.
Men jag skulle behöva hjälp med att definiera begreppen MOGET och MODERNT. Om man INTE spelar modern dansmusik, vad spelar man då? Omodern? Och vice versa? Omoget? Donnez, t ex, som har jättemycket nya låtar? Är de omoderna? Till vilken kategori hör Sannex? Titanix (som uppenbarligen drar en tämligen mogen publik här uppe)? För att inte tala om Jannez!
Anledningen till mina funderingar är att det i samband med guldklavennomineringarna ifrågasätts varför inga "modernband" är nominerade, samtidigt som man ondgör sig över att Lasse Stefanz återigen är nominerade i ett flertal klasser. Jag tror att det förhåller sig så här:
Guldklaven är inget "uppmuntringspris". En guldklavenominering får man av någon särskild anledning. Lasse Stefanz säljer fortfarande mest skivor i hela Sverige, alla kategorier. Lasse Stefanz lockar bevisligen en större publik än "oss dansare". Varför gör de det, tror ni? Man behöver inte älska dem, men man måste inse att deras popularitet förmodligen är större än "vi dansare" kan föreställa oss!
Den 15 juni släpps boken om Lasse Stefanz, utgiven på Bonnier Fakta. Bonnier är inget litet bokförlag, om man säger så. Bonnier släpper inte böcker hur som helst. En person undrade "Är Lasse Stefanz verkligen så stora?" och svaret är förstås JA.
Zlatan Ibrahimovic' har blivit årets forward på Fotbollsgalan fem år i rad. Han har mottagit Guldbollen sex gånger. Tror ni att de här diskussionerna dyker upp även i sportsammanhang? "Nä, nu måste vi släppa fram någon annan!" Så länge Zlatan når störst framgångar så är han bäst och får flest utmärkelser.
Så länge Lasse Stefanz är störst så förtjänar de alla utmärkelser de kan få. Jag är övertygad om att Dansbandssverige skulle te sig bra mycket fattigare utan dem.
Jag har hört nya band som har varit helt suveräna att dansa till - Callinaz, Voize, King Edwards, Kertz och Ankies för att nämna några.
Men jag skulle behöva hjälp med att definiera begreppen MOGET och MODERNT. Om man INTE spelar modern dansmusik, vad spelar man då? Omodern? Och vice versa? Omoget? Donnez, t ex, som har jättemycket nya låtar? Är de omoderna? Till vilken kategori hör Sannex? Titanix (som uppenbarligen drar en tämligen mogen publik här uppe)? För att inte tala om Jannez!
Anledningen till mina funderingar är att det i samband med guldklavennomineringarna ifrågasätts varför inga "modernband" är nominerade, samtidigt som man ondgör sig över att Lasse Stefanz återigen är nominerade i ett flertal klasser. Jag tror att det förhåller sig så här:
Guldklaven är inget "uppmuntringspris". En guldklavenominering får man av någon särskild anledning. Lasse Stefanz säljer fortfarande mest skivor i hela Sverige, alla kategorier. Lasse Stefanz lockar bevisligen en större publik än "oss dansare". Varför gör de det, tror ni? Man behöver inte älska dem, men man måste inse att deras popularitet förmodligen är större än "vi dansare" kan föreställa oss!
Den 15 juni släpps boken om Lasse Stefanz, utgiven på Bonnier Fakta. Bonnier är inget litet bokförlag, om man säger så. Bonnier släpper inte böcker hur som helst. En person undrade "Är Lasse Stefanz verkligen så stora?" och svaret är förstås JA.
Zlatan Ibrahimovic' har blivit årets forward på Fotbollsgalan fem år i rad. Han har mottagit Guldbollen sex gånger. Tror ni att de här diskussionerna dyker upp även i sportsammanhang? "Nä, nu måste vi släppa fram någon annan!" Så länge Zlatan når störst framgångar så är han bäst och får flest utmärkelser.
Så länge Lasse Stefanz är störst så förtjänar de alla utmärkelser de kan få. Jag är övertygad om att Dansbandssverige skulle te sig bra mycket fattigare utan dem.
This must be where pies go when they die
Ibland tvingar man sig till saker man egentligen inte vill och som man heller inte BEHÖVER göra. Fredagar är kritiska, det har jag berättat förut. Jag är ofta sjukt trött efter veckan och i bilen hem går luften ofta ur mig och jag somnar nästan om jag råkar blinka lite för länge.
Igår lade jag mig en stund när jag kom hem och fast jag inte somnade så återfick jag ändå en del energi, tillräckligt mycket för att duscha och fixa mig för en danskväll. I vanlig ordning, mer regel än undantag när jag åker själv, kom jag mig inte iväg förrän strax efter nio. Sen låg jag kilometervis bakom en långtradare, lastad med ENORMA järnrör av nåt slag, som inte körde mer än 30. Och nej, inte ens jag kunde köra om eftersom någon hade satt ett räcke i mitten av vägen.
Framme på Käckis visade termometer ynka 2 plusgrader (jag har haft dunjacka när det har varit varmare...) och jag satt faktiskt kvar i bilen en stund och övervägde hemfärd.
Men det skulle väl vara ännu mer korkat att åka 11 mil t o r för ingenting så jag behöll tjocktröjan på och gick in. Det var inte så väldigt mycket folk men precis som jag trodde var det blandad publik. Majoriteten i min egen ålder (typ 30 hahahaha) och förstås väldigt dansant. Och glädjande nog bara ett fåtal som hemfallit åt den mer stillastående typen av "dans", ni vet, den när de står stilla och väger från sida till sida med sina svettiga ansikten mot varandra, för att därefter, helt oförutsägbart, ta några hoppsansteg åt vardera håll. Det flöt alltså på rätt bra även om det hade varit fint med lite kaffe i nåt hörn att trampa fast under skorna.
Jag har aldrig dansat till Titanix en hel kväll mer än på Cleo någon gång för längesedan. Det har nog bara blivit någon stund på bana 3 i Malung, men jag måste säga att trots att de hör till falangen "modernband", som definitivt inte är min kopp te, så blev jag helt såld. För farao, så bra de var! Visst var det ett jäkla ös men de spelade inte en enda svårdansad låt utan hade lyckat få till det där härliga "hänget" i såväl långsamma som snabba låtar.
Den suveräna orkestern, den dansanta publiken, den mysiga logen och det faktum att jag nästan inte hann lämna dansgolvet mellan danserna bidrog förstås till att kvällen blev den i särklass roligaste på mycket länge.
Det är en skön känsla att köra hem i den ljusa sommarnatten även om det känns märkligt att behöva slå på stolsvärmen i juni.
Idag väntar inga måsten. Jag ska väcka resten av kollektivet nu innan jag tar en promenad. Sen kan det hända att jag tvättar och vaxar bilen och resten av dagen tillbringar jag nog vid symaskinen. Det gäller att passa på medan energin och inspirationen flödar. Vilket den i o f s gör för det mesta, men ändå...
Igår lade jag mig en stund när jag kom hem och fast jag inte somnade så återfick jag ändå en del energi, tillräckligt mycket för att duscha och fixa mig för en danskväll. I vanlig ordning, mer regel än undantag när jag åker själv, kom jag mig inte iväg förrän strax efter nio. Sen låg jag kilometervis bakom en långtradare, lastad med ENORMA järnrör av nåt slag, som inte körde mer än 30. Och nej, inte ens jag kunde köra om eftersom någon hade satt ett räcke i mitten av vägen.
Framme på Käckis visade termometer ynka 2 plusgrader (jag har haft dunjacka när det har varit varmare...) och jag satt faktiskt kvar i bilen en stund och övervägde hemfärd.
Men det skulle väl vara ännu mer korkat att åka 11 mil t o r för ingenting så jag behöll tjocktröjan på och gick in. Det var inte så väldigt mycket folk men precis som jag trodde var det blandad publik. Majoriteten i min egen ålder (typ 30 hahahaha) och förstås väldigt dansant. Och glädjande nog bara ett fåtal som hemfallit åt den mer stillastående typen av "dans", ni vet, den när de står stilla och väger från sida till sida med sina svettiga ansikten mot varandra, för att därefter, helt oförutsägbart, ta några hoppsansteg åt vardera håll. Det flöt alltså på rätt bra även om det hade varit fint med lite kaffe i nåt hörn att trampa fast under skorna.
Jag har aldrig dansat till Titanix en hel kväll mer än på Cleo någon gång för längesedan. Det har nog bara blivit någon stund på bana 3 i Malung, men jag måste säga att trots att de hör till falangen "modernband", som definitivt inte är min kopp te, så blev jag helt såld. För farao, så bra de var! Visst var det ett jäkla ös men de spelade inte en enda svårdansad låt utan hade lyckat få till det där härliga "hänget" i såväl långsamma som snabba låtar.
Den suveräna orkestern, den dansanta publiken, den mysiga logen och det faktum att jag nästan inte hann lämna dansgolvet mellan danserna bidrog förstås till att kvällen blev den i särklass roligaste på mycket länge.
Det är en skön känsla att köra hem i den ljusa sommarnatten även om det känns märkligt att behöva slå på stolsvärmen i juni.
Idag väntar inga måsten. Jag ska väcka resten av kollektivet nu innan jag tar en promenad. Sen kan det hända att jag tvättar och vaxar bilen och resten av dagen tillbringar jag nog vid symaskinen. Det gäller att passa på medan energin och inspirationen flödar. Vilket den i o f s gör för det mesta, men ändå...
