I´ve got a brand new car. Looks like a Jaguar.

Jag har köpt en bil. Om du har glömt vad som hände med min svarta pärla, eller om du är alldeles ny läsare kan du läsa den tragiska historien HÄR.
 
Efter att ha levt med lånade bilar hela sommaren slog jag till på en 97:as Volvo 850. Vit, tyvärr. Men man får ju inte välja när man köper begagnat. Vita bilar är, tillsammans med beiga, silver- och guldfärgade, den mesigaste färgen en bil kan ha. Ändå har jag haft en massa beiga och guldfärgade bilar i mina dagar. Åtminstone tre i alla fall, men det är första gången jag har en vit. Jag har ju lånat den i en månad och när den hamnade hos mig ägnade jag sex timmar åt att vaxa den utvändigt och sanera den invändigt. Den stank nämligen wunderbaum blandat med rök... Att vaxa den för glansens skull var i alla fall ganska värdelöst, för den syns ändå inte, fast jag antar att det ändå är som en hårinpackning för lacken. En hälsokur, alltså.
 
 
Den här synen är dock ett minne blott...
 
Nå, mitt nyförvärv är i alla fall en pärla och den har bara gått 32500 mil. Inget knäppande eller klonkande någonstans utan den liksom bara flyter fram.
 
 
Nu promenerar jag till och från jobbet så bilen behövs bara till Kvantum och på en och annan dans. Jag räknar med att klara mig på en tank i månaden numera, åtminstone under vintern. En stor fördel med att jobba i Luleå.
 
Jag har förstås inte för avsikt att köra den här bilen i all oändlighet. Bara tills jag har sparat ihop till en Corvette-63. Eller en Volvo V50.
 
 
 

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0