'cause tonight i'm gonna take that ride, across the river to the jersey side,
Förra veckan var en mammaledig kollega och hälsade på med sin lilla guldklimp. Han tyckte nog att det var ganska trist för han valde att sova gott, trots alla tanter och farbröder som flockades runt honom
Det här kändes märkligt välbekant.
Och detta... Kolla groparna och den lilla, lilla tummen.
Det var ju ett tag sen de här hade gropar vid knogarna.
Ja, då var det tunikan/klänningen då. En nyans av orange, förstås. Hur det kan bli. En av mina kollegor sa en dag "Du, jag har en kjol från Noanoa som jag tänkte att du kanske vill ha. Jag vet inte, men jag tänker som på dig när jag ser den." "Ja, tack", svarade jag. Gissa vilken färg den kjolen hade...?
Fast när jag tänker efter har jag inte sytt ett enda orange plagg på säkert över ett år. Inte en enda av sommarklänningarna jag sydde var orange.
Inte helt tokig, om ni frågar mig. Mönstret kommer från Allt om handarbete nr 1/2014. Jag har aldrig köpt den förut, men det fanns fler fina mönster i det numret.
Tyget är en courtellejersey från Ohlssons och som jag tvättade innan jag började klippa, precis som jag brukar. Karin, som jag köpte tyget av, sa att det skulle krympa ca 10% och det stämde nog. Men det är ett helt underbart tyg. Lagom kraftigt och med vackert fall. Klart värt pengarna (139 kr/m om jag inte minns fel.)
I don’t like Mondays
När jag var liten lärde min mamma mig hur man veckar örngottsband. Vi satt med varsin matkniv och veckade och veckade varje gång mamma hade haft tvättstugan. Numera finns det inga örngottsband att vecka. På mormors gamla brudlakan, från början av 20-talet, finns de kvar i alla fall.
Hos Christin och Max finns det ett verktyg för ändamålet. Det blir möjligen lite nättare veck, men ack så praktiskt och rationellt!
Hos Christin och Max finns också den här lampan. Jag älskar den!
Jag är också väldigt förtjust i de här trollen, kanske mest för att de är av en sort som jag tål riktigt bra. Tyvärr är känslorna inte särskilt besvarade. Den vänstra, Emile, var lite mer kelen när han var liten och den högra, Rousseau, har bara legat i min famn en gång men jag misstänker att Christine drogat honom med gin i dricksvattnet innan eller nåt sånt...
Det är i alla fall stiliga gossar!
Cause they couldn't match the glow of your eyes
Jag jobbar, syr och dansar. Inget annat. Jo, jag kör också en del bil. Jag har börjat vänja mig vid den förhatliga sträckan Skellefteå - Umeå som är saltad med fartkameror. Jag kör aldrig över hastighetsbegränsningarna utan tar det lugnt och har hittills alltid kommit fram till hjärtat i vettig tid. Det går ju bra när man längtar till målet.
Jag har sytt en hel del, men inte så mycket till mig själv. Ett par byxor och en tunika. Byxorna har hamnat i en påse i hallen för att så småningom förpassas till Myrorna. Råkade missbedöma min storlek och sydde dem i storlek 42, vilket visade sig vara fel. Jag hade klarat mig med en storlek mindre, men det gjorde inget för tyget var ändå inte så särdeles snyggt egentligen.
Tunikan sydde jag i en kraftig courtellejersey från Ohlssons, men jag har inte fotat den ännu så den får ni se en annan dag. Den blev otroligt fin och precis i min smak.
Jag har, tro det eller ej, köpt på mig en hel del tyger som jag vid inköpstillfället inte visste vad jag skulle göra med så de har fått ligga till sig lite, men nu har jag använt flera av dem.
Av två tyger från stuvavdelningen blev det en fin bag som passar bra som t ex övernattningsbag eller som strandväska till sommaren.
I torsdags fyllde min lilla mamma hela 88 år! Jag fattar inte vart åren tar vägen! I år fyller Malin 27 år. Hon föddes tre veckor innan jag fyllde 28. Och så tänkte jag 27 år framåt, men bara en nanosekund innan jag bestämde mig för att inte gå händelserna i förväg...
Hursomhelst så sydde jag en tröja åt mamma i en skön viskostrikå som jag naturligtvis hittat på Ohlssons tidigare i höstas.
Den passade henne perfekt och hon blev jätteglad. På bilden ser den ut som en stor t-shirt, men så enkel är den inte. Det är både insnitt och isydd ärm, så den har fin passform.
I ett prickigt tyg provade jag ett annat mönster, denna gång till Christin. Den blev lite rolig med de lagda vecken i halsringningen och jag ska nog använda detta mönster till mamma också.
Annars har jag nog mest stickat på sistone. Det har blivit ett par glittriga sockar med mosstickat skaft
och ugglevantarna som jag visade i förra inlägget är nu färdiga och de blev både snygga och varma.
Sen har jag stickat en kattsocka och naturligtvis måste jag sticka en till. Tanken var att Christin skulle få det här paret, men tyvärr blev de lite snäva över vristen så jag får nog ge dem till någon av mina smalvristade flickor istället. Ett halvnummer större på stickorna och jag tror nog att nästa par skall passa Christin, men nu går det ju mot varmare tider så någon större brådska är det inte.
Den konstiga vintern börjar gå mot sitt slut. Jag kan äntligen gå till jobbet utan broddar. Istället får jag stanna ibland och peta ut de hårda gruskornen som på något märkligt sätt lyckas hoppa in i kängskaften på mina Dr Martens. Det går något bättre när jag har mina duckfeet, men när det är slaskigt vill jag inte ha dem. Är rädd för att förstöra dem.
Nog går helgerna väldigt snabbt. I fredags hade jag sett fram emot en kul kväll med mina kollegor på
O´learys, men ett migränanfall (det första på väldigt, väldigt länge) satte stopp för det. Istället blev det soffan och inte förrän idag har jag återhämtat mig ordentligt. Ja, så kan det bli ibland.
