Jag har ju ändå levt ett tag, så jag tänkte att jag nog har upplevt alla typer av extremväder, men det visade sig igår att det fanns mer. När jag gick till garaget en kvart över sju på morgonen, var himlen så svart att gatlysena var tända. Det var mörkt som en januarimorgon.


Jag åkte som vanligt in till stan för att plocka upp min unga kumpan Jenny. När jag svängde in på Kungsgatan började de första tunga dropparna att falla och när jag körde upp framför Jennys port, några hundra meter senare, var det som om Gud vattenbombade Luleå. Jenny blev dyngsur av att springa de tre meterna till bilen (jag körde så nära jag kunde) och därefter började en vådlig färd mot Boden.

Vattenmassorna forsade runt bilen där vi kröp fram efter vägen och vindrutetorkarna gjorde ingen som helst nytta. Plötsligt blandades regnet med rejäla hagel, och ljudet av haglet mot plåten var öronbedövande. Jenny ringde sin pappa på Hertsön som sa att ovädret hade dragit över på ca 10 minuter, men vi åkte uppenbarligen med dess väg, för det lugnade inte ner sig förrän vi var framme i Boden.

I skärgården inträffade samtidigt ett extremt fenomen. På sex-sju minuter steg och sjönk vattennivån med mer än en meter tre gånger med påföljd att båtar och bryggor slet sig hejvilt. Spöklikt...

Men allt gick bra och igår kväll var jag och dansade till Larz Kristerz på Björknäsparken i Boden! Läs mer om det HÄR och HÄR!

Det blev tio och en halv timme... Somnade halv åtta och vaknade sex. Precis lagom för en vanlig måndagnatt. Så skulle jag vilja sova varje natt, men då skulle jag inte hinna något annat. Inte träffa mina barn, inte prata i telefon, inte promenera, inte sy och definitivt inte blogga. Så nu är klockan 22:44 och jag har precis bloggat färdigt på Får jag lovs hemsida. Jag har dessutom gått en promenad med Malin. Men nu måste jag gå och lägga mig. Har köpt senaste numret av Burda, och för en gångs skull hittade jag massor med mönster på kläder jag vill sy. Så det där med att sova tio och en halv timme på vardagarna blir det ingenting av i fortsättningen... Ni missar väl förresten inte Annas blogg, Gullsvansar och kärlekslimpor? Anna är ju, som jag sagt förut, en riktig allkonstnär. Hon bygger hus, syr vackra klänningar och "är ett med datorer". Till exempel. Och så finns det ingen som sjunger så vackert. Ja, så är det!
 

Jag har inte sovit inatt. Eller, ja, jag kanske har slumrat till då och då, men någon rejäl sömn har det inte varit frågan om. Klockan fem släpade jag mig upp och slängde mig i badkaret (fyllde det givetvis med vatten först...) medan jag planerade in dagens powernaps. Nu sitter jag här och väntar på att Frida skall komma hit så jag får krama henne lite, sedan skall jag sova tio timmar... Men jag har bloggat på Får jag lov i alla fall!

Det minglas och vimlas en hel del under Guldklaven-kvällen. Det är så himla roligt att träffa alla trevliga människor som bor alldeles för långt bort för att man skall kunna träffa dem mer än då och då. En av dem är Linda, som är sambo med Peter i Larz Kristerz.

Linda, vacker i grön klänning, och Anna, lika tjusig i äkta vintageklänning.

Anna och jag skulle förstås också behöva träffas lite mer än vad vi gör. De gånger vi ses har vi oftast ett så fullspäckat program att vi inte hinner med att sy och sånt som vi skulle behöva. När vi skall hinna ha vårt efterlängtade sy-lan vete tusan...

Anna, Anne-lie, Thomas och Thomas

Thomas och Ulf

Per-Erik och Melissa matchade varandra

Direktsänt mingel. Åsa, Martin, Anna och Thomas

Torgny Söderberg och jag! Stort! Det är Torgny som har skrivit Invitation...

Christoffer (Dennis Jarnebrinks grabb), Cattis och Gunnar

Nadja och Lasse

Några timmar efter middagen kan en varmkorv smaka bra...

Guldklaven för Årets dansband - den väger tungt!

Det jag tycker är mest fascinerande är att ni troget stannar kvar! Och ni skall bara veta hur glad det gör mig! Jag kom hem från Malung natten mot fredag, efter att ha kört de nittioen milen i stort sett nonstop. Stannade i Ljusdal och åt en kabanoss med räksallad, starksenap och ketchup och körde halv två på natten en repris av denna måltid på Statoil i Piteå tillsammans med Frida. Nu måste jag snabbt hoppa i kläderna för att därefter åka till Max och Christin i Boden där det vankas oxfilé, pommes och pepparsås. Några bilder från Malung...:

Thomas Lundin och Anna genrepar

Olle Jönsson likaså. OBS! Det är en burk mineralvatten han håller i handen och ingenting annat. Folk tycks ju tro att han är ständigt berusad, något som faktiskt knappast kan vara mer fel.

Insidan av Olles högra underarm.


Taktiksnack? Thomas, Olle, Stefan och Svannte

Nej, nu kurrar magen...

Jag skall börja med att förklara mig... Jag trivs alldeles kolossalt bra på mitt nya jobb. Så bra att jag inte ens funderar på att neka när jag ombeds komma in och jobba under helgen. Tiden rusar iväg och jag hinner knappt logga in så är det dags att åka hem. Lägg därtill att jag så smått har börjat nyhetsrapportera på Får jag lovs hemsida. Dessutom har Streaplers varit här på sin Norrlandsturné. Ja, och så har jag ju ändå barnen... Nog med undanflykter. Ímorgon är det fyra veckor sedan jag skrev något på bloggen och jag har massor med bilder som jag ska lägga in men de ligger på disken hemma och precis nu befinner jag mig i Malung. Så jag börjar med att visa stackars Annas arm. Tänkte skriva Annas stackars arm, men tänkte att det är mer synd om Anna än om armen. Anna (Herrejessus, vad jag tjatar!) håller på att bygga en boda hemma i Blekinge. En dag skulle hon upp på en takstol för att med ett vattenpass kolla om den var rak, när plötsligt ena stegbenet (Vad är det för ett ord? Finns det?) gled mot grunden och Anna RASADE ner från taket. Nu ser hennes högra arm ut så här:

Den är ÄNNU äckligare i verkligheten!

Ja, och så pendlar jag ju som sagt, så milen på bilen blir fler och fler... På fredag morgon såg det ut så här:


För inte fullt ett år sedan gick den runt 20 000, och när jag köpte den i september 2007 hade den gått 14 900 mil. Visst, jag har kört en del, men jag har nog aldrig haft en bil som känts så himla rejäl och pålitlig. Så när jag har kört slut på den här stackaren så blir det absolut en ny Saab. Tveklöst.

Nu sitter jag här i ett hotellrum i Malung och dricker champagne med Anna. Om några timmar anländer förhoppningsvis Thomas och sen skall vi SOVA. Men jag verkar kommit in i andra andningen så om en stund kan ni nog läsa ett nytt inlägg även här. 

Nu har jag förresten tvättat håret på Anna. Man kan väl säga att jag är hennes personlig assistent. Hon har nämligen VÄLDIGT ont.