Dagarna kommer, dagarna går...
Denna dagen, ett liv...
Nu sitter jag här och pustar ut efter en svinjobbig dag, Hamnade inte under täcket förrän efter två inatt och efter något som kändes som ett ögonblick var det bara att häva sig upp och släpa sig till jobbet. Jag brukar försöka sova en stund under dagen, alltså på lunchen, men inte ens det hann jag med eftersom en rast- och sysslolös dotter dök upp och ville äta sushi. Så nu sitter jag här och klipper med ögonen och är glad över att jag idag kört den naturella stilen, vilket innebär att jag inte har någon mascara att tvätta bort före sänggåendet. Det är jobbigt att vara kvinna, skall ni veta. Men innan jag intar horisontalläge skall jag lyssna på P4 Dans och naturligtvis avsluta dagens inlägg.
Det blev givetvis en kanonkväll igår i Skellefteå. Massor av svettiga karlar att dansa med och ungefär dubbelt så många svettiga kvinnor att kämpa mot. Men jag står mig tämligen bra i konkurrensen än så länge. Det är bara att njuta så länge det varar. Snart är det över och allt som återstår för mig är BarraBazz och Duovi i Tunaskolans matsal på tisdagkvällar mellan 18 och 21. Tjo och tjim och klackarna i taket...
Men än är jag inte där och jag hoppas jag hinner dansa till fantastiska DRIFTERS ett oräkneligt antal gånger till! Skickliga, charmiga, snygga, välklädda, trevliga DRIFTERS! Lyckas alltid bli ett med publiken, mycket tack vare Erika som alltid tar sig tid och verkligen SER alla som vill bli sedda. Och inte nog med det, hon är en förstklassig sångerska och musiker som behärskar både blås- och klaviaturinstrument. Hon är absolut värd alla sina guldklavar! Det känns konstigt och ovant att ösa ur sig så många superlativ på en gång. Jag känner inte riktigt igen mig själv, men jag får väl skylla på sömnbrist. Ni vet väl att en människa som har sovit mindre än fyra timmar en natt är ungefär lika lullig och otillräknelig som en berusad? Vilken grad av berusning man menar har jag ingen aning om, men antagligen salongsläget som för mig endast innebär ett behagligt välbefinnande. Alltså ett par grader mildare än Lasse Stefanz-läget som är mer händerna-i-luften-jädrar-vilket-ös-berusning. Alla som har varit på bana 2 i Malung en onsdagkväll vet vad jag menar.
Det finns individer som anser att arrangörerna av Malungsveckan skall "vara ärliga" och säga att det är show på bana 2 på onsdag och inte dans. Vilken skillnad det skulle innebära har jag ingen aning om. Det finns tre banor till att vistas på så jag förstår faktiskt inte problemet. Det gick, enligt mitt förmenande, ganska bra att dansa på bana 2, om än på en något reducerad yta. Längst bak i salen och i utomhusdelen svingade man runt för fullt hela kvällen. Nu dansade jag förstås med Thomas Deutgen, min mentor, och han är så skicklig att han troligen hade kunnat dansa framme vid scenen utan att krocka. Ingen, jag säger INGEN, kan dansa foxtrot som han. Smidig som en lekatt och uppfinningsrik som en...tja, någon som är bra på att uppfinna saker, lyckas han få den han dansar med att känna sig som Ginger Rogers.Eller Mat-Tina. Typ.
Nu är det bäst jag går och lägger mig. Först en lovsång till Drifters och sedan en till Thomas. Vad håller jag på att bli för en människa?
Sol ute, sol inne...
Imorgon är det äntligen dags för fantastiska Drifters i grannkommunen Skellefteå, endast 14 mil bort! Och när jag tankade kostade soppan bara 12:94. Nu måste jag säga något elakt snart, annars tror ni väl att det är Frida eller något annat av mina glada barn som skriver...
Det är alltså nu jag borde ta tillfället i akt och spy galla över alla militanta besserwissrar (vad sägs om den pluralformen?) som tror att de har jordens mittaxel uppkörd i nivetvar, eller hånfullt berätta varför jag anser att band som inte heter Fyffes men nästan, drar skam och vanära över Dansbandssverige, men jag tror jag skiter i det och går i säng istället. Imorgon är en annan dag, och som sagt - DRIFTERS!
Tisdag bloody tisdag
Egentligen tycker jag att det är ganska roligt att jobba i butik. Ni vet det där med att det är kul att träffa folk (särskilt för oss häruppe i glesbygden), man är ständigt i rörelse (promenerar i och för sig till och från jobbet tre mil enkel väg. Nåja, tre kilometer då...), ingen dag är lik den andra och tio andra meningslösa klyschor som jag skulle kunna spy ur mig men låter bli att göra på grund av utrymmesskäl. Men just nu är det, helt otippat, väldigt mycket att göra och vi är en smula kort om folk. Jag jobbar ensam första och sista timmen och det har hittills kört ihop sig kolossalt just mellan 17-18. Folk har VÄLLT in i butiken och handlat tiotals meter tyg och vaxduk. Jätteroligt, men vid stängningsdags har jag fortfarande haft flera kunder kvar att hjälpa. Flera LUGNA kunder, kan jag tillägga, eftersom de flesta tror att vi stänger 19... Så nu söker jag med ljus och lykta efter ett annat jobb. Det skall vara roligt, omväxlande och jättebra betalt. Och min blivande arbetsgivare kommer att prisa varje dag jag finns i hans företag. Bara för att jag är så himla positiv!
Men först tänkte jag åka till Skellefteå och dansa till Drifters, för de är faktiskt inte ett dugg dåliga!
Hå hå ja ja...
Men det får jag ta någon annan dag. Idag är en eländes skitdag som jag lika gärna kunnat vara utan. Eller, som en känd dansorkester uttrycker det: "De e en grå grå dag, en riktigt usel dag". Det började med att jag var tvungen att stiga upp i morse. Sen var allt förstört. Det har regnat och regnat och folk har kommit in i butiken och ställt sina blöta tillhörigheter på disken där jag skall stå och klippa tyg. Men de har handlat som tusan, och det får man väl vara glad för, fast det är ju ingenting som märks i mitt lönekuvert precis. Så strax före stängningsdags dök dagens muntergök upp och frågade efter randigt eller rutigt tyg i gult och vitt. Vi har många randiga och rutiga tyger men tyvärr ingenting i gult och vitt. Kunden undrade om hon skulle vara tvungen att åka till Stockholm för att handla tyg och det tycker jag faktiskt var en utmärkt idé. Hon kunde rent av nöja sig med en enkel biljett och för pengarna som hon sparade på detta kunde hon köpa en symaskin och knyta fast runt fötterna innan hon hoppade från en bro...
Nu är klockan 20.48 och det bör vara läggdags för mig. Så här är livet den här veckan. Men på torsdag spelar Drifters i Skellefteå och det är ju inte så dåligt!
Jag, Boella!
En regnig dag i maj hämtade jag artisten och schlageroraklet Thomas Lundin på Kallax Airport. Efter en ca 10 minuter snabb presentation av mig själv frågade han:
-Plokkar du?
-Nja, inte nu längre, svarade jag. Jag har ju läst svenska, litteraturvetenskap, historia och pedagogik, men jag är inte klar med historian så jag är inte behörig lärare bla, bla, bla...
Han vred huvudet mot mig och såg allvarlig ut.
-Jag sa int plugga, jag sa BLOGGA! Du har ett kåserande sätt att prata, du borde börja blogga.
Ja, vad säger man? Bara man inför ett par extra dagar på en vecka, så skall jag nog börja blogga alltid! Tänkte jag. Och detta har jag gjort sedan dess. Tänkt alltså. Men med fyra hemmavarande barn, jobb i butik och ett eget företag att sköta så har det liksom inte blivit av. Lägg därtill skapandet av årets Malungskollektion, som jag eventuellt kommer att berätta om en annan dag, så förstår vem som helst att tiden inte räcker till. Men nu har jag haft sommarens danser, Malung har varit och farit och nu väntar bara den grå vardagen. Så självklart börjar jag blogga! Min tredje dotter, Frida 15 år, skickade ett sms till mig när jag befann mig i Malung förra veckan och berättade att hon helt sonika hade gjort en blogg till mig! Gullungen! Så var det med det och nu får det räcka för idag. Som jag sa så väntar den grå vardagen och imorgon står jag där vid disken i tygaffären och ger insprirerande råd till alla kunder som inte vet vilken färg de skall ha på kudden i den grå soffan. Bitter, utarbetad och elak... Kan det kanske bli en låt?
Bobban här!
Dansbandsveckan i Malung, Guldklavengalan och fyra barn och sedan är jag back in buisness!
p.s FRIDA ÄR BÄST d.s
