Cause they couldn't match the glow of your eyes

Jag jobbar, syr och dansar. Inget annat. Jo, jag kör också en del bil. Jag har börjat vänja mig vid den förhatliga sträckan Skellefteå - Umeå som är saltad med fartkameror. Jag kör aldrig över hastighetsbegränsningarna utan tar det lugnt och har hittills alltid kommit fram till hjärtat i vettig tid. Det går ju bra när man längtar till målet.
 
Jag har sytt en hel del, men inte så mycket till mig själv. Ett par byxor och en tunika. Byxorna har hamnat i en påse i hallen för att så småningom förpassas till Myrorna. Råkade missbedöma min storlek och sydde dem i storlek 42, vilket visade sig vara fel. Jag hade klarat mig med en storlek mindre, men det gjorde inget för tyget var ändå inte så särdeles snyggt egentligen.
 
Tunikan sydde jag i en kraftig courtellejersey från Ohlssons, men jag har inte fotat den ännu så den får ni se en annan dag. Den blev otroligt fin och precis i min smak. 
 
Jag har, tro det eller ej, köpt på mig en hel del tyger som jag vid inköpstillfället inte visste vad jag skulle göra med så de har fått ligga till sig lite, men nu har jag använt flera av dem. 
 
Av två tyger från stuvavdelningen blev det en fin bag som passar bra som t ex övernattningsbag eller som strandväska till sommaren.
 
 
I torsdags fyllde min lilla mamma hela 88 år! Jag fattar inte vart åren tar vägen! I år fyller Malin 27 år. Hon föddes tre veckor innan jag fyllde 28. Och så tänkte jag 27 år framåt, men bara en nanosekund innan jag bestämde mig för att inte gå händelserna i förväg...
 
Hursomhelst så sydde jag en tröja åt mamma i en skön viskostrikå som jag naturligtvis hittat på Ohlssons tidigare i höstas.
 
 
Den passade henne perfekt och hon blev jätteglad. På bilden ser den ut som en stor t-shirt, men så enkel är den inte. Det är både insnitt och isydd ärm, så den har fin passform.
 
I ett prickigt tyg provade jag ett annat mönster, denna gång till Christin. Den blev lite rolig med de lagda vecken i halsringningen och jag ska nog använda detta mönster till mamma också.
 
 
Annars har jag nog mest stickat på sistone. Det har blivit ett par glittriga sockar med mosstickat skaft
 
 
och ugglevantarna som jag visade i förra inlägget är nu färdiga och de blev både snygga och varma.
 
 
Sen har jag stickat en kattsocka och naturligtvis måste jag sticka en till. Tanken var att Christin skulle få det här paret, men tyvärr blev de lite snäva över vristen så jag får nog ge dem till någon av mina smalvristade flickor istället. Ett halvnummer större på stickorna och jag tror nog att nästa par skall passa Christin, men nu går det ju mot varmare tider så någon större brådska är det inte.
 
 
Den konstiga vintern börjar gå mot sitt slut. Jag kan äntligen gå till jobbet utan broddar. Istället får jag stanna ibland och peta ut de hårda gruskornen som på något märkligt sätt lyckas hoppa in i kängskaften på mina Dr Martens. Det går något bättre när jag har mina duckfeet, men när det är slaskigt vill jag inte ha dem. Är rädd för att förstöra dem.
 
 
Nog går helgerna väldigt snabbt. I fredags hade jag sett fram emot en kul kväll med mina kollegor på
O´learys, men ett migränanfall (det första på väldigt, väldigt länge) satte stopp för det. Istället blev det soffan och inte förrän idag har jag återhämtat mig ordentligt. Ja, så kan det bli ibland. 
 


Kommentarer
Annika

Tänk, ständigt detta lilla irriterande gruskorn! Måste man köra lårhöga stövlar för att undgå grus i dojan?

2014-03-20 @ 08:09:32


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0