Mest stickning
Fascinerande hur snabbt tiden går. Nyss var det jul och nu är det bara sex hela veckor kvar innan påskveckan börjar. Går till och från jobbet varje dag, sitter mest i soffan och stickar på kvällarna. Jag har oftast en liten jobbstickning, sockor eller vantar, och ett lite större projekt här hemma. Nog har jag stickat massor i mina dagar, men under de senaste åren har jag producerat otroligt mycket. Förr sydde jag varje ledig stund, men nu sätter jag mig vid maskinerna bara om det är absolut nödvändigt och jag uppslukas inte av sömnaden på samma sätt som förut. Senast alstret var en liten cape till Frida. Den ska hon ha när hon ska på bal nu i mars. Hennes sambo går på Karlberg och där är det tydligen bal då och då och då gäller det att följa the dresscode. Capen ska hon ha när de går ut och kollar på fyrverkerier.
Ohlssons tyger hade dessvärre inte svart fuskmink så jag fick beställa från Stoff och stil, men det gick ju bra det också. Satinbandet kommer i alla fall från Ohlssons. Jag har fodrat den med en tunn, lite stretchig, duchesse från min tid i tygaffären, som snart kan räknas till forntid.
Ikväll har jag stickat klart en ruta i en teknik jag aldrig förut provat, nämligen dubbelstickning.
Ganska skojigt men väldigt tidskrävande och jag skall villigt erkänna att jag hellre stickar kläder. Den här får i alla fall fungera som grytlapp, eftersom jag stickade i bomull.
Idag har jag också färdigställt veckans fika- och lunchraststickning, ett par sockor. I våras köpte jag ett par 100-gramsnystan Socki från Adlibris, som lustigt nog även säljer garn. (Inte konstigt att fysiska garnaffärer har svårt att överleva). Jag var osäker på hur långt det skulle räcka så jag delade upp det i två 50-gramsnystan och stickade en tå upp-socka från vardera nystanet. På så vis slapp jag sitta med slut garn och en och en halv socka. Det blev lite kortare skaft istället, men det gör inget.
En annan jobbstickning efter jul har varit ett renoveringsprojekt. Frida hade med sig två par raggisar när hon hade varit upp till Tjåmotis i jul. Båda paren hade gigantiska hål på hälarna, alldeles för stora för att jag skulle kunna stoppa dem. Sockorna har barnens farmor stickat och hon gick bort för sex år sedan, så det kändes tråkigt att behöva kasta bort dem. Istället stickade jag på nya fötter på farmors skaft och av bara farten stickade jag ett extra par till farfar.
Riktiga vänner växer inte på träd. Christin är en riktigt nära vän som har funnits i mitt liv i drygt 30 år. Ingrid har hängt med lite längre, kanske 36-37 år. Hisnande. Hon fyllde 60 år nu i februari och till henne stickade jag koftan Siri, ett omåttligt populärt mönster av Linnea Öhman, i dubbelt supersoft från Magasin Duett. En riktig yllekofta, varm och skön. Hon blev väldigt glad. Visst var det mycket jobb, men när man tycker mycket om någon så är det enbart kärt besvär.
Jag lägger upp allt jag stickar på instagram och ibland även på facebook. Och precis som när jag sydde mycket så händer det rätt ofta att jag får pm från bekanta som undrar om jag tar beställningar och svaret är nej. Jag stickar inte på beställning. Heller. Jag syr nämligen inte på beställning. Möjligen kan jag fålla byxor eller göra någon ändring på nåt plagg, men inga projekt. Jag har fållat byxor till ett par arbetskamrater och fått rejält betalt, både i form av en slant, men även i tacksamhet. 200 kr för att fålla ett par brallor kändes först lite mycket, men det var de som gav mig det och de tyckte båda det var värt det.
När det gäller stickning spelar vi i en helt annan division tidsmässigt. Ett par mönsterstickade vantar tar, för att ta ett exempel, mellan 12-15 timmar att sticka. Ett par tjocka raggsockor går betydligt snabbare, men vi pratar fortfarande 5-6 timmar, beroende på storlek. Lägg garnkostnaden därtill. Ett bra slitstarkt sockgarn är inte gratis. Nej, jag har massor med projekt i pipeline och har helt enkelt inte tid att sticka åt andra, undantaget exemplen ovan som är självvalda. Det är inte för att vara otrevlig, men jag vill inte känna mig tvungen att sticka något och därför säger jag nej för det mesta. Stickning är för mig nöje och avkoppling och det blir det inte om jag inte själv får bestämma vad och till vem jag skall sticka.
Imorgon ska jag sätta om blommorna och sen ska jag nog åtminstone börja sy på den ulljacka som har tagit mig hela vintern att klippa till. Hoppas att jag får lite inspiration. Jag behöver nya kläder och jag har ganska mycket tyg i hyllorna...
Kommentarer
Trackback
