Motionerat symaskinerna

Någon gång i början av december klippte jag ut tyg till en klänning efter ett mönster som jag köpt på Tradera. Jag pysslade med mönsterpassningen, sen lade jag undan alltihop och så blev det liggande ända tills i helgen, då jag tvingade mig själv att markera klart och sätta igång att sy.

 

 

 

Lite lagom tråkig kontorsklänning, men det är lite karuschka i tyget så den är väldigt bekväm.

 

 

Det är både guld- och silvertrådar i tyget så jag markerade sömmen under bysten med en tråckeltråd av silver. Jag är hyfsat nöjd och skall börja på ett nytt projekt snart.

 

Annars stickar jag mest. Jag har stickat lite drygt en och en halv ugglevante i ull. De blir väldigt fina men det är ingenting man kan lyfta blicken från för då kan det bli galet.

 

 

Helgen som var tillbringade jag för omväxlings skull inte i Umeå. Hans lilla flicka var hos honom så jag bestämde mig för att vara hemma med mina små flickor, och så lillpojken förstås.

 

 

 

Men först åkte jag till Max och Christin där jag bjöds på mumsig oxfilé med två olika sorters såser. Det blev en irish till efterrätt och sen satt jag och Christin i källaren och pratade och pratade och pratade tills det var nästan morgon. 

 

 

Jag sov riktigt länge men det hindrade inte att jag låg i soffan i allrummet och vilade lite medan värdfolket pysslade med frukosten. Jag är särskilt förtjust i de fina gardinerna från sent 60-tal eller tidigt 70-tal som är så vackra mot den röda kornischen.

 

Resten av helgen var fortsatt svinkall och vi häckade hemma i Luleå inomhus ända till måndag morgon, då plikten kallade. När jag kom hem visade termometern i köksfönstret 21 grader både ute och inne. Jag är imponerad av mina täta fönster. Några timmar efter den här bilden hade utetemperaturen dragit iväg och sjunkit ytterligare.

 

 

Som ni märkt händer det inte så mycket på bloggen numera. Det är tydligen så att Instagram är på väg att ersätta bloggarna, men så är det inte för mig. Jag har bara inte riktigt energi och ork att skrivajust nu. Jag har funderat på att helt enkelt lägga ner den, men jag tror den får vara kvar så jag kan uppdatera när/om andan faller på. 

 

Det händer roliga saker och det händer också sånt som jag gärna sluppit, men jag vet av erfarenhet att det är idag som gäller just nu. Det är fint att ha familj, vänner och min kärlek. 

Oh nej tänker jag, du får inte sluta skriva.
Det gör inget att du inte uppdaterar så ofta, när du väl gör det så är det alltid trevlig läsning du bjuder på, av egoistiska skäl vill jag att du fortsätter. För mig är det ett sätt att få ha kvar en länk till det Norrbotten som jag känner igen.
Uggle vanten blir verkligen fin, och klänningen får tummen upp!