I morgon börjar min sjätte vecka på Folksam. Innan jag vet ordet av sitter jag här och skriver att nu har jag minsann jobbat hela sex år som personskadereglerare! Men än så länge är det som sagt bara fem veckor.

 

I fredags hörde Märit av sig och undrade om jag ville komma ner till Skellefteå, där de ställt sin husvagn över helgen, för att sen åka med dem ner till Umeå och Ersboda där Micke Ahlgrens skulle spela. Klart jag ville, det bestämde jag mig för på studs. Men först värmde jag upp till dem redan på fredag kväll på Björknäsparken. Eller värmde och värmde, det var ju att ta i. Jag var inte piggare än andra fredagar vilket innebar att jag släntrade in strax efter 22. Inte så vansinnigt mycket folk, men de viktigaste var på plats, alltså mina tjejer på avbytarbänken. Där satt vi och hade trevligt och dansade någon dans emellanåt. Ingen höjdarkväll dansmässigt, med andra ord, men det var kul i alla fall!

 

Kvart i sex på lördagkväll körde jag ner till Skellefteå och lastade in mina grejer i Hans och Märits husvagn och sen hoppade vi in i deras Merca och åkte till Umeå. När vi var framme hittade Hans en perfekt parkeringsplats och sträckte sig mot baksätet, där jag satt, för att ta sin jacka i vilken han hade plånboken. Tyvärr var både jacka och plånbok kvar i husvagnen i Skellefteå... Tursamt nog hade jag femhundraarton kronor i börsen, Märit hade en hunka och det visade sig att Hans hade lite mynt i ena byxfickan så efter ett snabbt överslag kunde vi lättat konstatera att vi förutom entrén också kunde unna oss fika i pausen för hela 45 kr var!

 

Men trots att ekonomin var i hamn så var herr Larsson lite uppjagad av situationen och vi hann inte mer än förbi kassan innan han upprört lät meddela att han måste ut till bilen igen. Jag och Märit sa "VA?" samtidigt som han pekade på sina fötter. På den vänstra foten hade han en brun danssko med snörning och på den högra en svart loafer. Tack och lov hade han ett likadant par i bilen.

 

Det var första gången jag var i Ersboda Folkets Hus och det var en väldigt trevlig lokal. Nu var det inte så mycket folk, men det var jättekul ändå. Trots att jag var ny på stället blev jag ändå uppbjuden mest hela tiden. Det var roligt att dansa till Ahlgrens igen för det var flera år sedan sist. I fredags, när jag var trött, tänkte jag att "Det var värst vad de spelar konstiga låtar", men igår när jag var pigg och glad så var de skitbra. Mycket stämsång, blås och dragspel. Vad kan man mer begära?

 

Det var skönt att slippa köra ända hem. När vi kom till husvagnen dukade Hans fram rostat bröd med gravad lax o leverpastej och till det drack jag jäger. Gott.