Santa Claus is coming to town
Jag ville ha klänning idag fast det blåste så ini bomben. Därför tog jag bussen till jobbet. Gossen fick körkort då förra måndagen och sedan dess har jag inte sett min bil. (Mild överdrift, han har bara haft den knappt en vecka.) Jag bestämde mig i alla fall för att köpa ett busskort med tio resor omutifallatt och det kortet nyttjade när jag åkte hem. Men fy farao så fruktansvärt åksjuk jag blev. Mörkt ute (såg inte var jag var) i kombination med bussens rörelser (gasa, bromsa, svänga, gunga) gjorde att jag utan svårighet själv hade kunnat köra buss, gustavsbergsbussen...
Jag brukar kolla på Lyxfällan ibland och för en tid sen var det med en tjej som brukade jobba som väktare.
Kolla in boken längst till vänster i hyllan bakom lyxfällandeltagaren.
Jag är ju inte helt purung och trots att jag varit mammaledig en massa år och dessutom pluggat så har jag också hunnit jobba en hel del. När man jobbar brukar man få julklapp av arbetsgivaren. Från posten fick jag handdukar, kopparburkar och lite annat smått och gott. Från Ohlssons fick jag biobiljetter, middag och konsert, margretheskålar (bästa julklappen från en arbetsgivare ever) och från G4S fick vi ett år en kokbok.
Det var inte vilken kokbok som helst. Det var G4S Secure Solutions ledningsgrupp som sommaren 2011 kläckte idén under en strategikonferens. De skulle hyra in Paolo Roberto och tillsammans med honom skulle de laga mat som sedan skulle bli en kokbok som skulle föräras samtliga medarbetare, alltså vi som slet vårt anletes svett för att upprätthålla ordningen i företaget (till en lön som närmast kan liknas vid en allmosa) medan ledningen deltog i världsmästerskapet i navelskådning. Ledningens förtjusning visste uppenbarligen inga gränser, då vi i god tid innan julklappsutdelningen uppmanades att göra plats för en utrymmeskrävande julklapp på arbetsplatsen.
Jag hade egentligen inte tänkt skriva om den här boken, men jag kan tamejtusan inte låta bli. Hur en företagsledning för en enda sekund kunde tycka att det var en bra idé övergår mitt förstånd. I kokboken, som förutom en mängd italienska recept (som i o f s säkert är bra) också innehåller instruktioner på hur man brer en smörgås
och andra, för vuxna självgående människor, självklara saker som att "En bra kosthållning handlar om att ha koll på vad man stoppar i sig och hur mycket." Really?
För mig, drygt 50 år gammal, var hela kokboken i sig en enda stor förolämpning. Det faktum att många av mina kollegor helt enkelt lämnade boken på jobbet när de slutade visar att det inte bara var jag som kände så. En kille använde den till att tända en brasa. Med framgång, skall tilläggas.
Året efter, julen 2012, fick vi en liten högtalare till mobilen. En tusen gånger bättre julklapp.
Apropå julklappar så har de jättefint julklappspapper på Biltema. Då vet ni.
Kommentarer
Trackback
