Höstforum i Vemdalen - torsdag och halva fredag

För fjortonde gången styrde jag kosan mot Vemdalen, men den här gången åkte jag inte i ottan på torsdagen utan direkt efter jobbet på onsdagen. Stannade i Umeå och låg således 27 mil plus när jag kom mig iväg tjugo i nio på torsdag morgon. I ett nafs var jag i Sundsvall där jag lunchade med Carola, som valde att stanna hemma från forumet på grund av flytt med tillhörande stök. Cattis hann fram till Vemdalen före mig och hade redan installerat sig i "vår" fina lägenhet när jag anlände. Vi tog det lugnt och jag hann duscha och fixa mig innan kvällens middag som traditionsenligt avnjöts på Hildings, tvärs över vägen.
 
                                
 
                                
 
Där spelade goa, glada, roliga, fina, super-Jannez! Och vid deras sida stod Zlips, som jag inte hört på tusen år, inte sen Melissa slutade i alla fall.
 
 
Det är möjligt att vi börjar bli gamla, men vi stannade inte till slutet klockan 2. Det kan också bero på att Cattis inte hade med något band, för då brukar vi alltid stanna. Ja, det är nog det senare alternativet...
 
Trots att vi sov ut på fredag så hann vi med frukosten. Därefter packade vi in oss i Cattis och min bil och drog in till själva Vemdalen city för att bowla. (Det var för övrigt första gången jag var där. I Vemdalen city, alltså.) Det var skitkul. Min rygg är ju inte riktig sig själv sedan mitt ryggskott/diskbråck/ligamentskada eller vad det nu var förra hösten så jag fick inte riktigt till schvungen, men någon gång då och då ramlade käglorna även när jag rullade klotet.
 
 
Wibron laddar mentalt medan Zell provar klot.
 
 
Det gick kolossalt bra för Cattis, särskilt den sista serien. Då visade hon verkligen hur man ska göra för att få alla käglor att ramla samtidigt.
 
 
Även Tigerström lyckades rulla rätt ibland.
 
 
Martin var inte blyg utan gladdes mycket åt sina goda resultat. Susanne ser väldigt imponerad ut...
 
 
Åh, kolla! Jag! Bowlingklänning...
 
 
Trots min taffliga teknik så tog jag faktiskt ledningen en liten, liten stund...
 
När vi kom tillbaka till Skalet gick vi till Hildings igen, den här gången för att äta spaghetti Carbonara, även den enligt tradition. Sen blev det dusch och fix, men jag fortsätter skriva imorgon, för jag är sjukt trött och MÅSTE gå och lägga mig nu.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0