och för all evighet

I och med att min framtida sysselsättning och försörjning är säkrad känns det som att jag kan njuta ordentligt av den här sommaren och verkligen göra vad jag vill. Alltså inom vissa ekonomiska ramar, förstås... Men skiner solen en dag kan jag lägga mig i gräset och bara njuta. Jag kan åka till Skellefteå och dansa utan att behöva stiga upp på fredag morgon. En litet aber med all tid som står till mitt förfogande är möjligen att jag har en tendens att sova bort halva dagarna. I morse vaknade jag kl 11 och det var ju lite sent förstås. Särskilt med tanke på att jag INTE var vaken halva natten utan lade mig omkring 1.
 
Det har varit en intensiv vecka. Mycket dans, mycket tjosanhejsan, restaurangbesök och annat kul, så igårkväll kopplade jag av i tvättstugan. Nu laddar jag inför lördag, då jag åker till Malung. Jag har sällskap på resan ner av kompisen Bodil, tack och lov. Det blir roligt.
 
I torsdags dansade jag till Martinez i Skellefteå, ett rent nöje! Fräsch repertoar, lika dansant som vanligt och så Sandras vackra röst som grädde på moset. Det är roligt att dansa när orkestern har sån gnista! 
 
I fredags åkte jag till parken där Claes Lövgrens spelade. De har bytt folk sedan sist, och utfallet av det är bara positivt. CL är ett oerhört kompetent dansband som har stenkoll på vad som funkar att dansa till. Och precis som Martinez har de förstås några låtar som är något alldeles extra.
 
Det var ju inte slut med detta, utan på lördag blev det dags att åka till Täfteå. Eftersom Hans textilbromsade sin motorcykel och tillbringade hela fredagen på Piteå älvdals sjukhus (skadat ledband i knät, ont i tummen och mörbultad axel) så tänkte jag att resan skulle bli inställd, men då Hans är en begåvad person som har fattat Streaplers storhet så tog han med sig kryckan, Märit och mig, ställde in farthållaren och menade att han skulle ha nästan lika stor behållning av att lyssna på dem och se oss dansa. Det är kanske som Annelie säger, "Den karln är för snäll för sitt eget bästa."
 
Jag behöver knappast säga hur bra det blev. Så kul att få dansa till Streaplers en hel kväll till. Skulle tro att det var kring 1000 pers i publiken så det blev ju stundtals lite småstökigt, men det får man faktiskt ha överseende med, tycker jag. Jättekul att folk kommer och har vett att uppskatta en orkester på scenen!
 
 
Jag fotade just inget, men här är i alla fall Märit och Hans. Känner mig lite småfånig när jag tar min relativt lilla kamera och går fram till scenen och fotar. Inte för att nån ska bry sig och gör de det så är det ju definitivt inte mitt bekymmer. Hade kanske känts bättre med en fläskig systemkamera. Nu är ju min Canon inte vilken skitkamera som helst. En ny, motsvarande går idag på ca 5500 och det är ju ingenting man hystar upp utan att fundera först. 
 
Nåväl, det tar ju en stund att köra till Täfteå. Och lika lång är hemresan. Men det är så himla smidigt att bara behöva köra till och från Piteå, så jag tog mig friheten att blunda lite där i baksätet så att jag skulle vara pigg och alert de sista fem och en halv milen till Luleå. Solen sken och på en lååååång enfilig sträcka hamnade jag bakom en gräsklippare.
 
 
Fast det gjorde förstås ingenting. Klockan var strax före 4 på morgonen, solen sken och jag hade Streaplers nyaste skiva i bilstereon. Det kunde varit sämre.
 


Kommentarer
carina alm

alltid lika roligt att läsa din blogg kör försiktigt när du åker till Malung hälsningar carina

2013-07-08 @ 17:09:24
Märit

Hej Boel. Hoppas resan ner gick bra. Vet du, när jag läser det du skriver så hör jag din röst. När jag läser annat ser jag bara bokstäver som bildar ord som jag läser. Helt anonymt. Jag tycker om att höra när jag läser :-) Ha de bra och hör gärna av dej så vi vet att du lever. Kram

2013-07-11 @ 12:23:16


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0