Malung 1

Det här blir ett sjuuuuuukt lååååångt inlägg med typ hur mycket bilder som helst, bara så ni vet!
 
Ja, jag har ju varit i Malung eftersom det var dansbandsvecka där. Var ska sleven vara...? Jag åkte ner tidigt på lördag morgon efter att jag hämtat mitt ressällskap Bodil (Boel och Bodil on tour, hahahaha) och efter ca 12 timmar var vi framme. Då hade vi hunnit ha både kaffepaus och lunchrast. Mot slutet blev vi lite trötta och fnissade åt alla spirituella kommentarer som kom över våra läppar, så vi var på väldigt gott humör när vi anlände till Malung. Jag lämnade av Bodil hos C-G och åkte sedan vidare till hotellet, där jag checkade in. Av någon anledning fick jag ett dubbelrum fast jag bokat enkelt, men det gjorde ju inget. Jag använde ju ändå bara hälften av allting.
 
 
Sankt Olof är ett väldigt fint och fräscht hotell. Det finns t o m speglar och sänglampor på rummen och toaletten är ett under av lyx om man jämför med det andra hotellet i Malung.
 
 
Kolla in bilderna HÄR och jämför... När jag installerat mig gick jag ner i restaurangen och åt en räktoast medan jag väntade på att Thomas och Thomas skulle anlända, vilket de också gjorde till slut. De hade bara råkat svänga förbi Vansbro...
 
 
Framåt småtimmarna dök även Lina och hennes ressällskap upp. De hade hoppsat hamnat Leksand först. Ja, Dalarna är ett komplicerat landskap. Därför kör jag alltid efter gps:en. 
 
En annan fördel med Sankt Olof är att de serverar frukost/brunch fram till kl 12. Det innebär att man kan checka ut innan man går och äter (vilket jag fick göra fyra av fem morgnar eftersom jag bodde i fyra rum på fem nätter. Ändå ett avancemang eftersom jag bodde på fem olika ställen på lika många nätter i fjol...).
 
Det ägde rum en liten minicruising utanför hotellet.
 
 
Vi packade ihop oss och åkte upp till Orrskogen. Hamnade bakom en av de otaliga framgångsrika norrbottningarna som var på plats i Malung.
 
 
Här har vi två till - ljudteknikerna.
 
 
Kollade in bl a Arvingarnas soundcheck
 
 
men åkte sedan till hotellet för att göra oss fina inför kvällen. Innan vi gick tillbaka till Orrskogen och Guldklavengalan så firade vi Lina (som fyllde år) med jordgubbar och Leksandsknäcke.
 
 
Väl tillbaka i Orrskogen minglade vi lite. 
 
 
Linda träffar jag alldeles för sällan. Tycker att denna trevliga tjej skall vidga sina vyer och komma norrut en sväng. Jag är nämligen inte den enda bekantingen hon har härupp i Norrbotten. (Vet ni förresten hur många människor det finns som aldrig varit längre norrut än möjligtvis Östersund? Och då har de ändå bara kommit halvvägs...)
 
 
Carolina och Mikael från Callinaz poserar med kollegorna i Martinez - Sandra, Tommy, Danne och Linus.
 
 
Peo och Jan från Jannez
 
Och här kommer en underrubrik:
 
Artisterna
 
Detta var min åttonde Guldklavengala och bortsett från någon gala där i början har de alltid hållit hög klass, så även i år. Här kommer lite bilder på årets medverkande artister.
 
 
The Refreshments!
 
 
Mats Rådberg och Joakim Ekelund (Kindbergs) i en duett!
 
 
En av kvällens överraskningar (åtminstone för mig) var Andreas Weise. Vilken entertainer, vilken artist, vilken sångare!
 
 
Peter Larsson var Thomas sidekick och för det fick han betyget MVG. Han sjöng Det måste gå att dansa till och gjorde några härliga moves som rev ner stora applåder. Vet ni hur vansinnigt rolig karln är? 
 
 
Få får det att svänga som Kingen!
 
 
Glada och välsjungande Elisa! (Hon hade korta shorts under sin tingeling-klänning, ifall ni undrar...)
 
 
Christina Lindberg - på gång med ny skiva!
 
 
Lill-Babs hittade Brolle i publiken
 
 
och undrade varför dansbandssångerskor alltid måste vara unga och snygga medan gubbarna kan se ut hur som helst. Ja, det kan man ju fråga sig...
 
 
Jätteduktiga och ambitiösa Carolina Skaruup Olsson som gjort en raketkarriär med sitt band Callinaz!
 
 
Arvingarna är alltid Arvingarna. Så bra så det gör ont!
 
 
Maria Montazami tyckte allting skulle gå lite långsammare...
 
 
Mats Rådberg - still going strong!
 
  
 
  
 
Åsså Brolle då... Suck! Nästan lika fantastisk som Thomas.
 
  
 
  
 
  
 
Ida Sundelius sjunger vanligtvis i dansbandet Mingos. Hon framförde Det måste bara bli så (I guess you had to be there) med text av Ulf Georgsson på ett oerhört berörande och skickligt sätt. En riktig bubblare. Lyssna på låten HÄR. Underbar, om ni frågar mig.
 
 
Det mest fantastiska och känslosammaste numret på hela kvällen var Stefan Nyqvists hyllning till Flamingokvintetten i allmänhet och Hasse Carlsson i synnerhet. Jag saknar ord!
 
 
 
Sista numret var en storslagen uppvisning av Kingen, Brolle och Lasse Holm. Världsklass!
 
Jag ger mig för idag! Nu väntar Spionoperan på Kläppenteatern i Boden. Som jag sagt, det gäller att passa på medan man är ung! Imorgon skriver jag om pristagarna och allt runt omkring!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0