Att vara populär

Robban jobbar på ett företag i en bransch som har sett sina bästa dagar. Men eftersom allt i tillvaron tycks gå i cykler så kämpar Robban och hans kollegor i samma bransch  på, och hoppas att alla snart ska förstå hur betydelsefull och viktig hans profession är. 

 

Robban är bra, och framförallt har han något som gör att kunderna bara älskar honom. Han har inga problem att skaffa nya kunder, och det roliga är att många av dessa har upptäckt att även Robbans kollegor producerar något som tilltalar dem. Företagsledningen är kolossalt nöjd med Robbans insats och menar till och med att det är tack vare Robban som produkten fortfarande existerar.

 

Robbans företag är, som sagt, störst men det finns en mängd företag som har liknande produkter att visa upp, och många av dem kan också stoltsera med oerhört goda försäljningssiffror. Varje år delas det ut en bonus till det företag som under året betytt mest för branschen och de senaste åren är det faktiskt Robbans företag som har fått den bonusen. Robban och hans medarbetare slutar aldrig att glädjas över detta utan tycker alltid att det är lika roligt! Det ger dem inspiritation att fortsätta kämpa på och de är oerhört tacksamma! Det är möjligt att Robbans allra närmast konkurrenter/kollegor känner ett sting av avundsjuka men i så fall har de den goda smaken att hålla inne med det och gratulerar istället Robban och hans medarbetare. De vet ju att vore det inte för Robban och hans företag så skulle de förmodligen hamna ännu mer i skymundan. Alla VET vem Robban är och alla kan namnet på företaget, även de som inte för närvarande nyttjar produkten.

 

Nu verkar ju allt vara frid och fröjd. Folk är glada och tacksamma, branschen och produkten överlever kanske några extra år, men det är inte så enkelt. För även om kunderna och kollegorna är jättenöjda så finns det andra som tycker det är åt helvete att Robbans företag ska stå där med äran vartenda år. Och det har de ju sin fulla rätt att tycka, men de glömmer bort att Robban är en människa och smutskastar honom och företaget på facebook och i andra offentliga rum. När bonusen sist delades ut var det till och med några kunder som buade högt! Det finns kollegor som deltar i den här smädningen. Visserligen inte några framgångsrika kollegor, så det är antagligen avundsjukan och missunsamheten som lyser igenom men eftersom även de utrycker sitt missnöje på facebook så drar de igång drevet.

 

De här individerna förstår inte att Robbans företag INTE har nominerat sig själv. De begriper inte att Robban och hans medarbetare INTE röstar på sig själva. De är så korkade att de inte fattar att de ska vara så inihelvete tacksamma för att Robban och hans medarbetare är så framgångsrika, för det ger produkten publicitet och möjlighet att finnas kvar. 

 

Jo, jag vet att vi har yttrandefrihet i det här landet, men jag håller fast vid det jag skrivit tidigare (HÄR), nämligen:

"Visst kan man vräka ur sig vad som helst och rättfärdiga det genom att hävda yttrandefrihet. Man kan också slå sig för bröstet och tycka att man är en riktigt ärlig och uppriktig människa och ingen smilfink. Sen kan man göra sig till martyr och beklaga sig för att man "måste" ha samma åsikter som andra, man "måste" älska LS och man förstår inte att det handlar om sättet att uttrycka sig på. 

 
Om det förhåller sig så att ärlighet och uppriktighet är synonymt med att chikanera, förtala, håna och såra människor in publicum,  att inte hålla god ton och bara helt enkelt visa vanligt folkvett och respekt, ja, då föredrar jag nog att betraktas som en smilfink." 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0