Både jag och Anna satte saxen i det rödrutiga ulltyget i helgen. För Annas del gick det tydligen helt åt skogen medan jag stannade vid skogsbrynet. Eftersom jag lagt ut ett par kilo i min mittregion så är det inte fullt så enkelt att sy figursytt längre. Jag är fortfaranda en 36:a upptill, men behöver 38 nedtill så jag lade helt sonika ut litegrann i sidorna och resultatet blev väl sådär. Den sitter inte perfekt upptill heller, men den är fullt användbar.

 

 

Och så avslutade jag med en liten detalj, en rosett.



Jag fodrade med ett jättejättetunt trikåfoder från Ohlssons. Det är himla smidigt och behagligt mot kroppen. Dessutom tar det inte så mycket utrymme. Om man nu har råkat sy lite tight...

Att mönsterpassa rutiga tyger är visst FRUKTANSVÄRT viktigt och den optimala mönsterpassningen är när rutorna på överdelen liksom bara glider ut och fortsätter på ärmen. Nu råkade "min" ärm ha en något överdimensionerad kulle så rutorna gick helt enkelt inte att passa in. Jag borde förstås har ritat en ny (hade säkert hittat en lathund i någon av dessa länkar eftersom mina mönsterkonstruktionsböcker befinner sig i en kartong på en vind någonstans) men jag tycker verkligen att det är skittråkigt och sjukt tidskrävande med mönsterkonstruktion så jag kör med genvägar och är väl ganska nöjd med det. Skulle jag börja rita mönsterna själv skulle det nog inte bli så himla mycket producerat, misstänker jag.