Jag vaknade av att Anna rörde sig i köket och eftersom det var en del att göra under dagen fann jag för gott att kliva upp. Tillsammans bar vi fram badkaret, fyllde det med ved och tände på.

 

 

En stund senare kom Silvio och Mattias och satte igång med grisen, som såg ut såhär efter några timmar.

 

 

Annas syskonbarn Vilma och Matilda tog en liten paus i hjälprederiet. Dagen innan hade de bakat mängder av kakor och muffins!

 

 

Strax kallade plikten igen och Anna visade hur man gör bollar av silkespapper. Samma princip som servettrosor.  Vi massproducerade ett gäng i olika färger och storlekar som Anna därefter hängde upp lite här och där, runt huset, i partytältet och i trädgården.

 

 

Lille Knas undrade förstås vad hon pysslade med.

 

 

Sedan var det dags för lunch

 

 

och på det en kopp kaffe.

 

 

Så småningom var alla förberedelser klara och gästerna började strömma in. Först gick vi en tipsrunda med kluriga frågor innan det var dags för mat. Anna hade ställt fram lyckohjulet på bardisken och någon snurrade fram en historia av och med Olle som alla skrattade gott åt.

 

 

 

Självklart hade Thomas megafonen till hjälp när han påannonserade festens olika programpunkter.

 

 

Tiden går fort när man har roligt och plötsligt var det mörkt, men fortfarande väldigt varmt. Frampå nattkröken flyttade vi inomhus och avrundade med lite flygelhäng.

 

 

Anna spelade och sjöng dels själv, men också Jonas och Olle. Ja, till och med jag sjöng Invitation - tonsatt bitterhet....

 

 

Sedan var kvällen obönhörligen slut. När de sista gästerna gav sig av hade det blivit lite morgon och det var dags att gå och lägga sig. Jag vaknade förvånansvärt tidigt på söndag morgon och låg kvar rätt länge för jag ville inte väcka de andra och det är svårt att smyga ljudlöst i ett gammalt hus. Men till slut var jag tvungen att gå upp och göra frukost för magen kurrade högt. 

 

Solen sken och jag kan inte säga hur skönt det var att sitta på bron i värmen. 

 

 

Jag hade inte ont i huvudet, jag var inte bakis men nog kände jag mig lite matt...