Nu e de lörda

Jag iddes verkligen inte gå ner och äta frukost. Jag hade en sprängande huvudvärk och blev väckt tidigt av två män som gick in med huvudnyckel för att kolla brandlarmet. Det var visst en och annan som skruvat ner enheten. Helt verkningslöst på ett centrallarm. Men förutom brandlarmet utlöste man också ett sabotage...

Klockan tolv var det frågesport men trots att vi, hjärntrusten, satt tillsammans så gick det inget vidare för någon av oss. Man kan ju försöka intala sig själv att det inte är så himla viktigt att vinna, men jag är dålig på det. Alla vill väl vinna? Varför tävlar man annars? Frågesporterna och tipsrundorna på Vemdalsforumen är ju verkligen på blodigt allvar...

Nå, sedan blev det återigen rast och vila. Thomas gjorde några intervjuer och påpekade, när han kom tillbaka till lägenheten, att det varit mycket mysbyxor för min del under helgen. "Är det så att du bara går omkring och väntar på att få gå och lägga dig och sova?" Nja, så illa var det väl inte, men jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte uppskattade att bara få tänka på mig själv och gå och sätta mig till dukat bord under några dagar.

Efter den delikata trerätters middagen hamnade jag i Cattis lägenhet tillsammans med bl a Glennartz, Thomas och delar av Framed, samt Cattis syrra och en kompis. Fasen, vad kul vi hade. Men allting har en ände och jag skulle ju upp tidigt eftersom söndagen skulle tillbringas bakom ratten.

Resan hem gick jättebra. Blev stoppad i en poliskontroll strax utanför Skalet men det blev grönt. Tankade som vanligt i Torsboda och var in en snabbis på Fjällräven outlet i Ö-vik och plötsligt var jag hemma. Vemdalen ligger egentligen inte så himla långt bort, i alla fall inte när det är fint väder.

Men när jag lastat ur bilen utanför porten så startade den inte när jag skulle köra bort den. Först ringde jag min bror Håkan, som var ute och gick med hunden men lovade komma till undsättning inom 20 minuter. Sen ringde jag Janne och talade med hög och gäll röst in ett meddelande på hans mobilsvar. Sist ringde jag Thomas och Anna bara för att beklaga mig lite. "Vilken tur att det inte hände i Torsboda!" sa Thomas och det kunde jag ju faktiskt hålla med honom om. Så ringde Janne och sa att jag skulle kliva ur bilen, låsa och låsa upp den med nyckeln i låset och sedan prova starta. Och se, det funkade! "Dåligt batteri i nyckeln." sa Janne. "Men hur farao ska man kunna veta det?" undrade jag som trodde att det minst var startmotorn som dött. "Det står i handboken" suckade mina barns far. Jaha, oj. Måste ha missat just det kapitlet när jag plöjde igenom boken.

Eftersom min kamera gav upp under fredagen så blev det inga fler bilder, men en av forumets arrangörer, Lars Heaster, fotade en hel del. Han bilder ser du kan du titta på här!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0