Lördag morgon (?) vaknade jag av att Malin stod vid fotänden av min säng med en sax, en plastkasse och en rulle eltejp i handen som hon ville att jag skulle täcka gipset med eftersom hon skulle duscha. Jag kollade skräckslaget på klockan och konstaterade att den var prick 11:45 vilket innebar att jag egentligen skulle befinna mig utanför Comfort Hotel. Ringde snabbt till Thomas och redogjorde för min status. Givetvis med hög och gäll röst. De satt förstås utanför hotellet och väntade, men han uppmanade mig att ta det lugnt, så jag klev ur bingen, plastade in Malins arm, drog på mig Katarinas klänning och gav mig iväg. Donnez skulle vänta med bussen i Måttsund och det visade sig att de parkerat den i skuggan av slalombacken. När jag blivit av med Thomasarna körde jag snabbt hem igen, för nu brann det i knutarna. Malin skulle på bröllop i Storforsen och skulle bli hämtad i Boden så det var bara att slänga sig i duschen, rafsa ihop lite kläder och smink, trycka i sig lite havregrynsgröt och så ge sig iväg igen.

Väl i Boden kunde jag ta det lite lugnare. Åkte hem till Ulrika och fixade hår och ansikte och sedan bar det iväg söderut, nämligen till Täfteå. Middagsstopp på Max i Piteå och byte av kläder på toalett på Preem i Sävar innan vi äntligen anlände till DANSBANAN I TÄFTEÅ! Precis när vi parkerat svängde taxi-Kjell in framför logen och ut klev våra vänner. Därefter blev det en stunds mingel där den ena tv-kändisen efter den andra dök upp...


Taxi-Kjell


Har han lagat rosten med asfalt?


Men det spelar ingen roll, för detta inger ju förtroende...


Så dök Mats-Ove upp...


...och visade vad som fanns i portföljen.


Och så kom äntligen mister Dansbanan himself, Signar, tillsammans med vakten Christer


Av Christer fick både jag och Ulrika en rejäl omfamning


Kristoffer hade fullt upp med att hålla ordning på parkeringen

Efter denna första händelserika halvtimme räknade vi även in Ragnhild, damen med kattkadavret, försäljaren som kör med snarlika skjortor för att damerna skall känna igen honom efter bytet, paret som föder upp pyttesmå vovvar, systrarna Bus "1,2 -Du är FULL", moster och syster, dock utan dotter och INTE i likadana kläder o s v. Vi saknade dock den skallige singelklubbsmannen, som i programmet demonsterade how to do a cha cha i slip on som klapprade mot parketten i hans ungkarlslya.

Så småningom gick vi in och inledde kvällen i fiket, men förpassade oss så småningom in i själva danslokalen där jag, trots att jag kramade min jättestora handväska, blev uppbjuden. Jag övertygade Ulrika om att det var riskfritt att befinna sig därinne på damernas, men jag hade fel. Nå, det var ändå roligt och kvällen bara flög iväg. Signar var upp på scenen och var glad åt alla människor som var där och lottade även ut fribiljetter, men vi vann förstås ingen.


Signar kör sina danser som företagare och inte genom någon förening, vilket innebär 25 % moms på entréerna, något som är beundransvärt och aldrig kan påpekas för ofta. Föreningar momsar ingenting. Hade inte folk dansat hade arrangemanget betraktats som kultur och då hade Signar bara behövt momsa 6 %.... Oj, nu blev det lite politik här...


Donald Laitila


Andreas Olsson


Calle Stifors


Christoffer Olofsson

Och så blev klockan ett och danskvällen var slut. Vi tog farväl av alla trevliga människor och packade in oss och Thomasarna i bilen. Tog omvägen förbi Umeå där vi släppte av killarna vid hotellet innan vi styrde norrut igen. Det blev en förvånansvärt lättsam resa, trots längden. Vi hade så mycket att prata om så innan vi hann blinka var vi i Skellefteå där det blev en ost- och baconkorv med starksenap och räksallad innan vi tog itu med de sista 14 milen. Väl hemma i Luleå hämtade jag Frida på Skurholmen (sista natten med gänget) och landade således på kudden cirkus kvart över sex. Men då sov jag också till två på söndagen! Det var väl duktigt gjort?