Efter en dag hos Thomas och Anna, med gräsklippning, Jehovas vittnen och en tvättäkta stalker, styrde vi kosan mot Sölvesborg och Diana och Sven-Göran. Där bjöds vi på en härlig middag, bestående av grillad oxfilé, olika smakfulla korvar, bearnaisesås och friterad klyftpotatis. Sedan drog vi vidare mot Värestorp där både Date och The Playtones spelade.

Jag har alltid gillat Date. Trots att de ändå hör till de där "omogna" moderna banden (och jag gillar ju mest de där mogna "omoderna"...) så spelar de ju faktiskt musik som man vill dansa till. Och om man bortser från vad de spelar så är de så himla glada, trevliga, skickliga och BRA att man bara inte kan låta bli att tycka om dem!




Scenen delades, som sagt, med The Playtones, som jag måste få säga gör det himla bra! De spelar två snabba, två lite lugnare, folk dansar så det står härliga till och allt detta gör de UTAN ATT VARA ETT DANSBAND! Är det inte helt fantastiskt? Som fem gökungar står de där och gör precis det RIKTIGA dansband gör, och ändå är de bara ett country/rockabillyband! Kanske tänker de ibland att "Jamen, tänk om vi skulle börja spela Radio Rix-hits eller kanske lite blues, för det vore ju så förskräckligt kul att få vara ett riktigt dansband!"

Men de är måhända ändå rätt nöjda med att ha vunnit Dansbandskampen, blivit nominerade i fyra klasser i Guldklaven, fått äran att vara med i Allsång på Skansen (där f ö Luleå-bandet Movits också kommer att medverka. Min patriotiska hjärta klappar stolt...), legat på Svensktoppen, sålt fler skivor än många dansband bara kan drömma om, ha en full spelplan (på dansställen!), egen dansbandsbuss samt lyckats smälta mitt och hundratusentals svenskars hjärtan. Man kan väl säga att de är så nära man kan komma, eller...?

Stefan

Peter (Jodå, en pedal steel-guitar är också en gitarr..)

Masse

Svannte

Andreas

Som ni förstår så står jag fortfarande fast vid det jag skrev om The Playtones i februari...