Jag har ju ändå levt ett tag, så jag tänkte att jag nog har upplevt alla typer av extremväder, men det visade sig igår att det fanns mer. När jag gick till garaget en kvart över sju på morgonen, var himlen så svart att gatlysena var tända. Det var mörkt som en januarimorgon.


Jag åkte som vanligt in till stan för att plocka upp min unga kumpan Jenny. När jag svängde in på Kungsgatan började de första tunga dropparna att falla och när jag körde upp framför Jennys port, några hundra meter senare, var det som om Gud vattenbombade Luleå. Jenny blev dyngsur av att springa de tre meterna till bilen (jag körde så nära jag kunde) och därefter började en vådlig färd mot Boden.

Vattenmassorna forsade runt bilen där vi kröp fram efter vägen och vindrutetorkarna gjorde ingen som helst nytta. Plötsligt blandades regnet med rejäla hagel, och ljudet av haglet mot plåten var öronbedövande. Jenny ringde sin pappa på Hertsön som sa att ovädret hade dragit över på ca 10 minuter, men vi åkte uppenbarligen med dess väg, för det lugnade inte ner sig förrän vi var framme i Boden.

I skärgården inträffade samtidigt ett extremt fenomen. På sex-sju minuter steg och sjönk vattennivån med mer än en meter tre gånger med påföljd att båtar och bryggor slet sig hejvilt. Spöklikt...

Men allt gick bra och igår kväll var jag och dansade till Larz Kristerz på Björknäsparken i Boden! Läs mer om det HÄR och HÄR!