Helgen har varit bra på många sätt men den har också varit riktigt vidrigt dålig. Tjuvar finns det gott om i olika skepnader. Polar Park, som härjar på Varvet, är en av dem. Efter att framåt eftermiddagen i lördags både hunnit med att vara frisör (klippte Janne) och bakat upp den gigantiska pepparkaksdegen, gav jag mig iväg till min lilla mamma som bor just på Varvet.


Pepparkakor...

...och pepparkatter (till Max och Christin)

För utsocknes kan jag berätta att Varvet består av fyra sjuvåningshus, klädda i röd s k Plannja-plåt, med vardera fyra portar i varje hus. Inalles 336 lägenheter. Till området hör ännu ett hus (men med grön plåt) som förut inhyste både socialförvaltningen och Vägverket men som även detta numera enbart innehåller ett för mig okänt antal lägenheter. Under hela området sträcker sig ett jättegarage i vilket de flesta av de bilägande hyresgästerna förvarar sina fordon. Ovan jord är nämligen antalet parkeringsplatser starkt begränsat. Så begränsat att det inte fanns en enda ledig på hela området när jag anlände. Men vid infarten till det som en gång var en fotbollsplan finns den här skylten:



Dessutom stod det några bilar parkerade på planen så jag ställde mig också där förstås. När jag en och en halv timme senare lämnade mamma och satte mig i bilen hade jag denna på rutan.



Jag är naturligtvis rasande. FRUKTANSVÄRT arg! Ja, i ärlighetens namn är jag så jävulskt irriterad att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. En tanke är i alla fall att jag ska ta mig samman och mejla parkeringsbolaget samt bifoga bilderna på skylten. Och imorgon ska jag ringa fastighetsägaren och fråga vad som menas. Lägg märke till att boten dessutom är på HUTLÖSA 500 kr! Jag skulle ha parkerat utanför porten...


Ett annat slags tjuvar har min lilla Katt råkat ut för i London. Hon är inte längre ägare av en Sony Ericsson Xperia x10. Och det är ju väldigt, väldigt trist. Nu vill jag att det snabbt skall bli onsdag för då kommer hon hem. Sen ska hon aldrig mer få åka nånstans.