Horisontellt snöfall och ett par minuter över beräknad avgångstid - mer behövs inte för att jag skall vika till vänster istället för till höger vid husknuten på förmiddagens promenad till jobbet. Till vänster ligger garaget i vilket min bil bor. Parkerar som vanligt mellan Pontushallen och brandstationen, på stans billigaste parkeringsplats. 

Konstaterar vid hemgången att Plannja spelar hemma, vilket som vanligt innebär total parkeringsanarki. Runt hela kvarteret står det bilar parkerade på varenda kvadratmeter med någorlunda lite snö, och runt alltihop snurrar tidsoptimisterna i hopp om att någon skall lämna en plats till dem. Och det gör det strax...

Men först skrapar jag omsorgsfullt varenda ruta runtom. Sedan sätter jag mig i bilen och startar, men eftersom det är minusgrader måste den stå och gå några minuter innan jag kan köra. Till slut måste jag sakta lämna den så åtråvärda parkeringsrutan och då startar en kamp på liv och död om vem som skall slinka in på den tomma platsen utan att plåtskador uppstår. Vem som vinner slaget vet jag inte och det är heller inte intressant. Vad jag däremot vet är att alla som kämpat också missat uppkastet inne i hallen.

Jag svär ve och förbannelse över alla idioter som har ställt sina bilar så illa att jag nästan inte kan passera, och funderar vad som händer om brandkår och ambulans måste göra en utryckning. Hur i hela friden kommer det sig att man vid ett sportevenemang kan parkera som den kroppsdel man vanligtvis sitter på? Hur lång tid skulle det ta innan det satt en lapp på rutan om jag parkerade på gatan utanför Kulturens Hus eller Norrbottensteatern? Inte särskilt länge, misstänker jag. Men primitiva indolenta sportfånar, de kan parkera var de vill utan att det blir några följder. Fy farao. Milt uttryckt. 

Och en annan får inte ens köra lite för fort....