Dagen idag har varit en fantastisk dag! Den började med att jag satte mig i min iskalla bil som stått utomhus på Furunäsvägen hela natten i 20-gradig kyla. Tack och lov startade den utan problem och efter en stunds varmkörning skjutsade jag Fridolina till skolan. Därefter åkte jag tillbaka till hennes lägenhet där jag tillbringade förmiddagen med att sticka sockar, sova, äta smörgås samt se på skitprogram på TV.

Så småningom masade jag mig ur sängen, diskade samt målade mig litegrann. Därefter åkte jag in på stan och köpte en rutig diskborste på Keramix.

Snygg, va?
Sedan väntade Kupan i Piteå, och det var där det roliga började. Någon, som jag faktiskt råkar veta vem det är, hade avvyttrat alla sina dansbandsskivor, vilket egentligen borde vållat mig stora problem, men eftersom jag med åren har lärt mig att vara selektiv så klarade jag av de sex backarna galant! Och tro det eller ej, men jag fann faktiskt ett exemplar av Flamingokvintetten 4! Konvolutet var visserligen inte komplett då någon hade slitit ut mittuppslaget där de har pyjamaser med för korta ärmar, men vad gjorde det när det ändå innehöll RÄTT SKIVA?! Nu ser den förvisso ut som om den har använts som dörrmatta i en groventré hos en familj med sexton barn och grusad gårdsplan, men jag överser med det.

Och inte nog med det! Jag lyckades dessutom fynda 12:an och 1:an! Den senare hade jag ju faktiskt redan, upptäckte jag när jag kom hem. Men det kan ju vara bra med en duplett. Bäst jag stod där och bläddrade i backarna så kom jag att tänka på min egen skivkarriär som inleddes 1979 och avslutades samma år.
 
Luleå Godtemplarkör hette kören jag var med i och vi tillbringade några vinterkvällar i en kyrka där vi spelade in diverse negro spirituals. Skivan kom också att innehålla några stycken med ett par av körens ensembler. Konvolutets framsida pryddes med en målning av den lokale, men icke desto mindre erkände konstnären Olle Lindström, där albumets titel så klurigt fälldes in i ett ljusare fält. Baksidan blev betydligt enklare, men längst ner satte man en bild på hela kören. I svart-vitt.

Det är jag som står längst till vänster. Blott arton år gammal vid fotograferingstillfället. Eventuellt nitton....
Vi framförde en del stycken som var arrangerade av en man vid namn Norman Luboff. Han hade vid den här tiden en kör som bar det sofistikerade namnet Ad Libitum. Och kan man tänka sig! Ungefär samtidigt som vår skiva släpptes, gav även de ut en skiva med den exceptionella titeln Feel the spirit. Man kan säga att de körde Rolls Royce medan vi körde Skoda. Eller hästskjuts, men det är ju ungefär samma sak.

Skivan till vänster är alltså Skodan. Av den har jag i dagsläget sex exemplar. Det började med att jag försökte få en skiva till varje barn, men nu hittar jag dem alltsomoftast på olika loppisar så jag har börjat samla till mina eventuella barnbarn också. Snart äger jag kanske hela utgåvan!

Bäst jag stod där och funderade över min alldeles för tidigt avbrutna artistkarriär, så dök plötsligt Ad libitums skiva upp i en back. Det var väl konstigt?

Klockan gick och jag skulle åka och hämta Frida, men jag hann rycka åt mig några skivor till, nämligen Per Lundgrens Atmosfär, Lasse Stefanz I en liten fiskehamn och sist, men inte minst, Drifters Ikväll. Från 1974. Underbart!

Men tro nu föralldel inte att det var slut på det roliga! Nu väntade dagens höjdpunkt - ombesiktning av bilen! Efter 45 minuters tomgångskörning (Ja, jag vet att det inte är miljövänligt, men jag hade faktiskt två balettdansöser i bilen och de skall inte bli kalla för då knakar det om dem när de dansar...) fick jag slutligen köra in i lastbilshallen där jag togs emot av samma kille som diskuterade skoteravgaser med mig vid mitt förra besök. Det kostade tvåhundra spänn att öppna huven och visa honom den nya slangstumpen och sedan fick jag backa ut. Det har jag aldrig gjort förr, fast jag varit på flera ombesiktningar, så jag frågade dumt:
- Ska jag BACKA ut?
- Ja, sa den lille killen. Vill du att jag ska hjälpa dig?
Jag blev lite stött så jag backade snabbt ut, gjorde värsta burnisen så att samtliga inne i hallen fick ta upp sina Bricanylinhalatorer innan jag drog iväg på bakhjulen. Not. Men jag hade velat.

Nu hade vi ångan uppe, jag och Frida, så innan vi åkte hem slank vi snabbt in på Kupan i Luleå och där hittade Frida några böcker hon ville ha. August Strindbergs Röda rummet t ex. Jag vet inte hur hon blev sån, men jag älskar henne ändå.

Själv köpte jag Ann-Christine Bärnstens debutdeckare Döden är en schlager. Det var ju hon som sjöng Ska vi plocka körsbär i min trädgård i melodifestivalen 1975. Den här boken är ganska ny och jag vill minnas att jag har läst några bra recensioner om den. Kostade två spänn vilket är i stort sett gratis.

Så avslutades dagens hysteriska shoppande med ett exemplar av Lennes me Bittes Ett liv som släpptes 1980. För er som inte vet det så var Lennes det absolut största dansbandet i Norrbotten under 70- och början av 80-talet. När de spelade gick man ur huse och de var så bra att det gjorde ont! Norrbottens Lasse Stefanz helt enkelt! Och på något sätt lyckades jag tillskansa mig en av deras åtråvärda wct-overaller med sydda pressveck, vilket på senare år har visat sig vara bland det smartaste jag gjort! Katarina hittade den nämligen för ett par år sedan, och vem kan motstå en cool tjej i en cool jacka?

Tja, kanske en och annan...