Flamingokvintetten rules!!!

Torsdag och fredag i Vemdalen är egentligen bara en uppladdning inför lördagen då ALLT händer! Frukost, minimässa, paneldebatt och så till sist dagens höjdpunkt - tipsrundan. Jag brukar vinna och jag MÅSTE vinna! Vad finns det för anledning att ställa upp i en tävling om man inte tror att man har en chans att vinna?

Leif och Lars bjöd vid målgång i vanlig ordning på härliga 5,2:or med tillhörande Jägermeister. Efter den oerhört långa och, för både kropp och själ, utmattande promenaden blev det samkväm i stuga J 6 där det badades bastu så det stod härliga till. Själv passade jag på att blogga lite, eftersom jag har svårt för bastubad. Föredrar bubbel i kar istället.

Vid middagen avslöjades namnen på de som stod längst fram när vår Herre delade ut hjärnorna, alltså vilka som vunnit den prestigefyllda tipsrundan. Jag hade dessvärre ett fel, men fick ändå en resa med Cinderella (hytt på A-däck, frukost ingår) tack vare min förmåga att skriva litterära mästerverk.

Vi hade knappt svalt den sista tuggan oxfilé när gruppen Twist and Shout (namnet tyder på en väldig uppfinningsrikedom. Få se, spelar de gamla Beatleshits, eller gamla Beatleshits?) äntrade scenen för att spela sig igenom Beatles hela 60-talsrepertoar. De hade uppenbarligen inte gjort någon soundcheck innan, för hade det gjort det så hade nog kanske någon av dem upptäckt att de tappat vissa delar av utrustningen någonstans. Trumhinnorna bågnade och efter en dryg halvtimme, när jag kände huvudvärken smyga sig på, reste jag mig diskret och förpassade mig snabbt till vår sambandscentral, stuga J 6. Där satt redan Roger i soffan och sov, så jag svepte in mig i en filt och hann se halva Dansbandskampen innan Martin och Marko dök upp.

Är det åldern som tar ut sin rätt när man överväger att sitta kvar i soffan istället för att gå ner och lyssna på Flamingokvintetten? Vi tog oss tack och lov i kragen och hann se ett tämliget slätstruket Nova en stund innan det var dags för Flamingokvintetten. Effekten blev densamma som med Ragges kvällen innan. Gammal är äldst. Unga band -se och lär! De har inte varit på topp i 48 år för att de har gjort fel.




Sedan var det dags för Rhodos från Falköping, och de är säkert jättebra, men jag orkade bara stanna och lyssna på en låt. Ett Vemdalsforum varar tyvärr inte för evigt, och vare sig man vill eller inte så måste man fejsa realiteten, vilket för mig innebär en lika lång hemresa som ditresa. Sju timmars sömn är således ett minimum den sista natten.

  



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0