Egentligen behöver man väl inte blogga riktigt varje dag. Risken torde vara att det till slut bara än man själv som orkar läsa sin egen blogg och då är det ju tämligen onödigt att ödsla tid och energi på den. Då kan man ju lika gärna ligga i sin säng och blogga lite för sig själv innan man somnar på kvällen och får en stunds avkoppling innan nästa helvetesdag tar vid. Lägg märke till hur bitter jag verkar nu. Har jag på dessa tre dagar överhuvudtaget sagt något positivt om mitt arbete? Nix, för det finns just nu ingenting som är bra med det. Jag skulle faktiskt hellre vara rik, ledig och lycklig. Är det något fel med det?
  Egentligen tycker jag att det är ganska roligt att jobba i butik. Ni vet det där med att det är kul att träffa folk (särskilt för oss häruppe i glesbygden), man är ständigt i rörelse (promenerar i och för sig till och från jobbet tre mil enkel väg. Nåja, tre kilometer då...), ingen dag är lik den andra och tio andra meningslösa klyschor som jag skulle kunna spy ur mig men låter bli att göra på grund av utrymmesskäl. Men just nu är det, helt otippat, väldigt mycket att göra och vi är en smula kort om folk. Jag jobbar ensam första och sista timmen och det har hittills kört ihop sig kolossalt just mellan 17-18. Folk har VÄLLT in i butiken och handlat tiotals meter tyg och vaxduk. Jätteroligt, men vid stängningsdags har jag fortfarande haft flera kunder kvar att hjälpa. Flera LUGNA kunder, kan jag tillägga, eftersom de flesta tror att vi stänger 19... Så nu söker jag med ljus och lykta efter ett annat jobb. Det skall vara roligt, omväxlande och jättebra betalt. Och min blivande arbetsgivare kommer att prisa varje dag jag finns i hans företag. Bara för att jag är så himla positiv!
   Men först tänkte jag åka till Skellefteå och dansa till Drifters, för de är faktiskt inte ett dugg dåliga!