Lasse Stefanz-dags igen!

Plötsligt skulle Lasse Stefanz vara i Malmberget! Eftersom det bara ligger 27 mil från Luleå (om man kör över Boden) så kändes det helt naturligt att åka dit. Dessutom var det Thomas arrangemang så att det skulle bli bra var det inget tvivel om. Drygt 1100 personer hade köpt förköp, vilket bådade gott. Ulrika och jag anlände kl 21 och det var i elfte timmen, för kort därefter kom resten och det blev köer.
 
Vilken stämning! 
 
 
 
 
 

Så oerhört mycket glada människor på samma ställe! Glädjande att så många unga människor sökt sig dit. En och annan kunde verkligen bugga, och det var ju kul att se, men minst lika glad blir jag av att se alla dem som liksom bara dansar. Som kollar på andra och försöker göra likadant själv. Det var väl ungefär så det var för mig också, i min ungdom. Förutom ett par kurser hos Doria York så lärde jag mig både bugg och foxtrot av ihärdiga kavaljerer på dans. Learning by doing, om man säger. Detta var dock långt innan mysfox, dirtyfox, distansfox, dynamisk fox, snabbfox, avancerad fox o s v... Alltså när man gick mer på känsla än teknik och när man rörde benen mer än huvudet och överkroppen. 

Nå, hursomhelst så dansade jag inte särskilt mycket som vanligt, men det var proppfullt på de två dansgolven. Jag tyckte som vanligt att det var minst lika roligt att bara kolla in folk och lyssna på LS. Det blir så himla go stämning när de spelar! 

 
De här kvinnorna hade klätt upp sig till tänderna i sina koltar!


Det blev säkert jättevarmt, men de var himla fina! 
 
Thomas gick upp på scenen och tackade alla för en fantastisk kväll. JUBEL!
 
 
Efter sista dansen spelades som vanligt Rap das armas, till publikens stora förtjusning.
 
 
 
 
Sista halvtimmen, liksom i pauserna, spelade DJ Roger Qvarnström musik att dansa till, och det var det massor som gjorde. Kl 2 var det över och vi stannade kvar en liten stund och utvärderade. Passade på att surra lite med bland annat Ann-Marie o Sigge som båda varit i tjänst i entrén hela kvällen.
 
Nu blir det inte mörkt på nätterna häruppe längre, så det var fullt dagsljus när hemresan startade. Vi såg en älg (ser ni den också?)
 
 
massor med renar
 
 
och ENORMT många tjädrar. Varför står de i vägrenen? Stod en tjäder invid vägen med med någon kilometers mellanrum nästan hela vägen. Uteslutande mammatjädrar dessutom, tror jag. Ja, alltså inte när vi närmade oss Boden. Då såg vi bara gråsparvar. Och skator, förstås.
 
Klockan var strax efter 6 när jag klev in genom dörren hemma. Då hade jag varit och tankat Toyotan och lämnat den hos Janne, som sålt sin fetmerca och numera bara har en bil. Det var längesedan jag var vaken så himla länge, jag dygnade i princip, men när man haft så kul så går det ju bra. Resan hem kändes inte alls så väldigt lång, och kvällen var helt klart värd de nära 54 milen.


Kommentarer
Michael

Hej!
Du ä otrolig! Så lång resa på dans! Ha en trevlig Lördag kväll!
Kramen Micke.

2013-05-11 @ 20:49:06


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0