Ibland tvingar man sig till saker man egentligen inte vill och som man heller inte BEHÖVER göra. Fredagar är kritiska, det har jag berättat förut. Jag är ofta sjukt trött efter veckan och i bilen hem går luften ofta ur mig och jag somnar nästan om jag råkar blinka lite för länge.

Igår lade jag mig en stund när jag kom hem och fast jag inte somnade så återfick jag ändå en del energi, tillräckligt mycket för att duscha och fixa mig för en danskväll. I vanlig ordning, mer regel än undantag när jag åker själv, kom jag mig inte iväg förrän strax efter nio. Sen låg jag kilometervis bakom en långtradare, lastad med ENORMA järnrör av nåt slag, som inte körde mer än 30. Och nej, inte ens jag kunde köra om eftersom någon hade satt ett räcke i mitten av vägen.

Framme på Käckis visade termometer ynka 2 plusgrader (jag har haft dunjacka när det har varit varmare...) och jag satt faktiskt kvar i bilen en stund och övervägde hemfärd.



Men det skulle väl vara ännu mer korkat att åka 11 mil t o r för ingenting så jag behöll tjocktröjan på och gick in. Det var inte så väldigt mycket folk men precis som jag trodde var det blandad publik. Majoriteten i min egen ålder (typ 30 hahahaha) och förstås väldigt dansant. Och glädjande nog bara ett fåtal som hemfallit åt den mer stillastående typen av "dans", ni vet, den när de står stilla och väger från sida till sida med sina svettiga ansikten mot varandra, för att därefter, helt oförutsägbart, ta några hoppsansteg åt vardera håll. Det flöt alltså på rätt bra även om det hade varit fint med lite kaffe i nåt hörn att trampa fast under skorna.

Jag har aldrig dansat till Titanix en hel kväll mer än på Cleo någon gång för längesedan. Det har nog bara blivit  någon stund på bana 3 i Malung, men jag måste säga att trots att de hör till falangen "modernband", som definitivt inte är min kopp te, så blev jag helt såld. För farao, så bra de var! Visst var det ett jäkla ös men de spelade inte en enda svårdansad låt utan hade lyckat få till det där härliga "hänget" i såväl långsamma som snabba låtar.



Den suveräna orkestern, den dansanta publiken, den mysiga logen och det faktum att jag nästan inte hann lämna dansgolvet mellan danserna bidrog förstås till att kvällen blev den i särklass roligaste på mycket länge.

Det är en skön känsla att köra hem i den ljusa sommarnatten även om det känns märkligt att behöva slå på stolsvärmen i juni.



Idag väntar inga måsten. Jag ska väcka resten av kollektivet nu innan jag tar en promenad. Sen kan det hända att jag tvättar och vaxar bilen och resten av dagen tillbringar jag nog vid symaskinen. Det gäller att passa på medan energin och inspirationen flödar. Vilket den i o f s gör för det mesta, men ändå...