Jodå...
...jag syr fortfarande. Man kan säga att jag syr mer än jag bloggar. Det har blivit ytterligare någon topp till mamma, en och annan klänning till mig själv, linnen, t-shirts och lite annat. Jag lagar också en hel del kläder och utför lite ändringssömnad. Jag har sytt en del gardiner och kuddfodral till Hans. I helgen, när jag var till Umeå, sydde jag en duk i plastad textil till hans utebord på balkongen.
Jag har sytt av hörnen och fållat duken. Därefter har jag sytt fast vit "hård" kardborre i hörnen och en bit mitt på varje sida. Sedan har jag satt svart "mjuk" självhäftande kardborre på bordet. Nu ligger duken på plats trots åska, storm och drivis.
Av tyget som blev kvar sydde jag två små förvaringspåsar, den ena lite större än den andra.
Det var mest på kul, men det gick snabbt och blev väldigt fint.
Förra helgen åkte jag inte till Umeå. Jag var nämligen bjuden på bröllop! Mitt allra första syskonbarn, Christoffer, gifte sig med sin älskade Heidi. Vigseln ägde rum kl 11 på förmiddagen och 14:30 åkte hela familjen på semester till Side i Turkiet.
Jag var sexton är när Christoffer föddes och jag blev helt överrumplad över den kärlek jag kände för den då skallige lille gossen. Jag trodde inte att man kunde älska en unge så mycket! Sen kom det fler och det var då jag insåg att kärleken är en brunn som aldrig sinar. Christoffer fyller 40 år i december och jag fattar inte hur det har gått till! Det måste ju innebära att jag fyller...GAAAHHHH! Fast så illa är det inte. Jag är egentligen så väldigt tacksam för varje år jag får fylla!
Lilla Annie fyllde tre år dagarna före bröllopet. En pratglad liten charmör! Christoffers yngre bröder, tvillingarna Daniel och Andreas, sjöng och spelade. De är fantastiskt duktiga! Dessvärre stod de lite tokigt till så jag kunde inte fota dem. Jag valde att bara lyssna och njuta.
Nu varade förstås inte bröllopet hela helgen. Jag var ju ledig fyra dagar och en av dessa ägnade jag åt sortering. Jag började med stick- och virknålar som jag tidigare förvarade i olika filialer runt om i hemmet. Alltså jag har MASSOR!
Från mig själv, mamma och mormor. När jag nu har sorterat och kartlagt beståndet skall jag skänka lite av mitt överskott till en kollegas 12-åriga dotter som upptäckt glädjen i att sy och sticka. Sånt skall uppmuntras!
När jag gjorde djupdykningen i mina tillhörigheter så hittade jag några arbeten i frivoliteter från min mamma (möjligen från mormor). Jag har en bok om detta någonstans, men nu hittade jag även en skyttel.
Jag är inte så förtjust i spets, men det är fantastiskt roligt att ha kvar.
Slutligen blev det en snabb översyn av trådbeståndet och jag kan konstatera att det har krympt betänkligt. Förr har jag köpt tyg och alltid utgått från att jag har tråd hemma, men så är det inte alltid längre.
Jag sade upp mig från Folksam personskador för tre månader sedan och idag har jag börjat på mitt nya jobb på Liv- och pensionsservice, ett dotterbolag till Folksam. Jag är kolossalt glad! Jag mjukstartade lite redan förra veckan när jag var på en föreläsning med min nya arbetsgrupp. Inger Hansson heter föreläsaren och temat var "Så lyckas du som kollega". Inger är god vän med Gunilla Dahlgren, illustratören ni vet, och ett av Gunillas citat är "Man ska inte reta sig på dumma människor. Man ska ha dem som varnande exempel." Det är ju bra. Det tar alldeles för mycket energi.
Det här passar i alla fall mig bäst. Nu är t ex klockan nästan 22 och jag MÅSTE börja dra mig mot sängen. Jag har sådana FRUKTANSVÄRDA problem med att ta mig ur bingen på morgnarna att jag snart måste söka hjälp. Det gör rent fysiskt ont i hela kroppen, men mest i ögonlocken som jag måste tvinga upp. Hujaligen!
Kommentarer
Trackback
