Fådda tyger

Min kompis Anneli sydde tydligen en hel del förr om åren, på typ 90-talet, och som alla andra hemmasömmerskor samlade hon på sig alla möjliga tyger till kommande projekt. Under sommaren som passerade senast tog hon chansen att rensa beståndet och lät mig välja det jag ville ha. Jag blev jätteglad. Jag brukar inte vara den som får tyg. Nu ska jag, i ärlighetens namn, erkänna att många av tygerna inte föll mig på läppen, men det fanns en hel del som var fina och tidlösa.

Jag började med att sy en enkel kappa i parkasmodell. Det rutiga kommer från Anneli och det mörkbruna hittade jag i de djupa källarvalven. 


Bilderna är från Örnsköldvik nedanför Elite Hotell där vi bodde i december när vi hade en liten myshelg och dansade till Per-Håkans i Bredbyn.


Kappan är fodrad med mörkbrun stretchduchesse i vilket jag overlockade fast stickat mellanfoder (Enligt min f d kollega på Ohlssons, Karin, har det numera utgått ur leverantörens sortiment och vi får framledes klara oss utan. Hur nu det ska gå!)


Det har ju varit en mild vinter och kappan har varit alldeles precis lagom varm. Mönsterpassningen blev perfekt sånär som vid insättningen av huvan, men det berodde på tygbrist och inte på slarv. Fickorna är rymliga och kan stängas med blixtlås. Mönstret är från Stoff och Stil men eftersom jag ville ha foder så ritade jag infodringar och foderdelar med rörelsevidd och -veck.

Även om jag inte sytt sådär vansinnigt mycket i vinter har det ändå blivit en del gjort. Jag har ju svårt att bara sitta utan att göra något så en del stickat har det blivit förstås.

Först gjorde jag färdigt den här mössan.


Garn och mönster fick jag av min svägerska Ulla i födelsedagspresent 2013, så det var på tiden... 

Så hittade jag ett mönster på de här fantastiska vantarna och naturligtvis ska alla mina flickor ha ett par var. 


Katarina fick första paret


och Frida fick det andra. Modellen heter Gudrun och det är Maria Lärkäng som har designat den. Mönstret finns att köpa på Ravelry under Asfaltsflickan. Just nu stickar jag på Malins par, som blir svarta och ljusgrå.


Frida har också fått de här tunna sockarna i de rätta färgerna.

Annars rullar livet på. Den 25 maj byter jag jobb igen! Visserligen inom samma koncern, men jag sökte och var på intervju, referenser kontaktades och en av tjänsterna blev min! Jag är så glad! Tillvaron ljusnar och det är väldigt skönt!






Kommentarer
Ethel

Åh vad fin kappan blev, en riktig Boel- grej :)
Så roligt att kunna göra plagg helt efter egen smak, tummen upp!
GRATTIS till nya jobbet.
Ha en fin vårvinter uppe i norr.
Kramen från Linköping och en begynnande vår

2015-03-07 @ 20:55:33


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0