Nu kör jag gärna bilar med stjärna

Jag har haft väldigt många tider att passa sedan jag blev utan arbete. Så många att jag inte förrän i måndags kom mig iväg till Tjåmotis för att hämta Fridas bil, som hon i ett svagt ögonblick (berusat?) lovat att låna ut till mig över sommaren. 
 
Efter ett snabbt och dyrt (1020 kr) tandläkarbesök på måndagsmorgonen skyndade jag mig till Luleå Busstation för att hinna med Gällivare-bussen till Jokkmokk. Det gick bra. Eftersom det inte var fullsatt precis så kunde jag sitta längst fram på övervåningen. Jag tog visserligen en åksjuketablett innan men jag vill ändå se vägen jag ska färdas efter. 
 
 
Regnet vräkte ner mest hela vägen, men jag kunde ändå se alla fina träd...
 
Två och en halv timme i Jokkmokk ägnade jag åt att äta flottdrypande rödspätta på Opera, en restaurang som hade fått Alexander Nilsson att skrika högre än nånsin, och fika kaffe och filmrulle på Cityfiket (mysigt), läsa bok (Kråkflickan) och prata med Thomas. Så det gick ingen nöd på mig. Sen sov jag på bussen upp till Tjåmotis.
 
Där var allt sig likt. Jag stannade och surrade en stund med Harry, drack kaffe och käkade korvmacka.
 
 
Spring hade stått ute i regnet och hans tjocka päls var genomblöt.
 
 
Pärlan stod och väntade på mig...
 
 
...och så började hemfärden. Precis som i fredags, när vi åkte till och från Gällivare, drällde det av djur efter vägen. Mängder av renar, en älg och sanslöst många pippifåglar. Den här var så modig (dum?) att den stod på vägen.
 

Hem kom jag så småningom. Det är ju ändå 25 mil mellan Tjåmotis och Luleå. Piece of cake. Nästgårds.
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0