I ändlös tomhet svävar jag bland bitterhet och gråt

Nja, så illa är det inte, men jag tycker det är en fin strof. Finns många fina strofer i dansbandsland och den här kommer från Jag ville ta ner stjärnorna med Drifters. En helt fantastisk låt.
 
Det regnade på morgonen när det för allra sista gången bar iväg till Boden och G4S. Jag gjorde ett sista ryck och hanterade några mejl innan jag raderade det som skulle raderas från datorn. Sparade några fina lappar från fina kollegor
 
 
innan jag plockade ner dator och skärmar.
 

Passerkort och legitimation skulle också lämnas in


och till slut fanns det inget annat att göra än att luta sig tillbaka och tänka att "Ja, nu finns det ingen återvändo". Vi som var kvar fick varsin blombukett. En jättefin gest, tycker jag.
 
 
Klockan 12 lämnade vi Soldatgatan 16 för allra sista gången.
 
 
Receptionen har nog, under de här två månaderna, varit det mest deprimerande stället på hela KC. Här satt förut Karin och Anette, alltid glada och hjälpsamma. Nu ekar tystnaden
 
Nå, vi åkte till Ming Palace, alla nio, där vi intog The Last Supper. På väg till bilen efter lunchen gick vi in på Systemet en sväng och jag slog till på en liten flaska champagne. Bara för att, liksom.
 
Jag släppte av Peter i Sävast, programmerade Spotify och resten av resan frossade vi i dansband, Anita och jag. Det finns en dansbandstext för varje tillfälle och vi lyssnade förstås på Mats Bergmans Vänd dig inte om, Max Fenders Ingen saknar mig imorgon (tamigtusan den mest tragiska texten ever), Mats Bergmans igen Jag ångrar mig inte en sekund och så lättade vi upp det hela med Bert Idoffs Små små ord av kärlek, Drifters Ännu en dag och till sist Schytts Ramona. Jag är oerhört stolt över att ha lyckats hjärntvätta Anita så till den milda grad att hon helt ärligt verkligen tycks uppskatta mina dansbandslåtar.
 
Väl hemma tankade jag Toyotan innan jag återställde den till Janne. Nu ska jag ju hålla mig i Luleå och behöver ingen bil. (Hur farao ska jag kunna veckohandla???) Sen gick jag hem och kokade palt och till efterrätt öppnade jag champagnen.
 

Malin och Katarina fick också var sitt glas. Det smakade sådär, men det är en skojig känsla med riktig champagne i munnen. 
 
Men nu har jag lämnat G4S bakom mig. Det var fint att få vara kvar till slutet, även om det var märkligt och lite tungt att se allt och alla försvinna. Livet måste gå vidare och man måste till exempel ta hand om en massa grejer från en gammal bil. Grejer som man släpat omkring med runt i halva landet. 
 
Förutom cd-spelare fanns det också kassettbandspelare i min 9-5. Det är antagligen därför jag hade ett gäng kassettband i handskfacket. Lite kul att bandet med Pererix och Jubilée låg där, forntidens (80-talets) modernband.
 
 
Nu har jag ingen, verkligen ingen, kassettbandspelare. Ingen bil heller, men det har kanske framgått.
 
Jag kan ju inte göra mig av med isskrapor och sånt. Tänk om jag någon gång köper en ny bil!
 
 
Så jag sparar en liten hög med braatthaibilen-saker omutifallatt...
 
 


Kommentarer
Lars-Erik Lundberg

Hej!
Jag sitter och läser i din blogg och upptäcker att du också verkar ha ett kassettband med Per-Erix & Jubilée.
Har du någon aning om vilka som spelad vad på denna kassett eller vet någon som kan svara på detta. Vilka som spelade och sjöng i Per-Erix, jag tror att jag kan gräva fram medlemmarna i Jubilée.
Jag håller på att lägga in detta i mitt skivregister, jag har skickat en fråga till Anders Östman (på facebook) men jag har inte fått något svar.
Länge sedan vi dansade med varann, jag såg att du var i Täfteå den 1/6. Jag finns på facebook.
/Lars-Erik Lundberg

2013-06-05 @ 12:49:42


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0