I´m standing at a crossroads and I don´t know what to do

Så kom den då, den sista veckan. Torsdagen var sista dagen med en fulltalig kundtjänst i Boden, undantaget de som redan fått nytt jobb och skjutit ut sig i förtid. Fredagen var hyfsat stressig ändå och skillnaden var inte så stor för oss i vårt hörn. Anita flyttade till mig och Ulle och det var kul. Det var egentligen först när stockholmarna åkt iväg kring halv tre som det märktes att vi inte var så många kvar.
 
 
Vi, de bittraste, hade sedan länge planerat en utgång i Luleå och nu blev den äntligen av. Det blev Amphion, i Quality Hotel, som fick äran att ha oss som gäster. Restaurangen var f ö nyrenoverad i bästa Sunderby sjukhus-anda. Här fick begreppet avskalat en helt ny innebörd. Men vad gjorde det att lokalen inte fick så många myspoäng. Maten var helt klart värd pengarna och vi hade ju varandra.
 

Jag behöver förstås inte vara så dryg att jag måste påpeka att den som skrivit skyltarna vid maten förmodligen skulle ligga bra till i ett särskrivningsmästerskap, men jag kan inte låta bli. Det är ju i alla fall min blogg.
 
 
Så småningom tändes alla lampor i taket och vi upptäckte att vi var ensamma kvar. Vi fann då för gott att förpassa oss och det gjorde vi till Bishops, där det faktiskt var kö, den tidiga timman till trots. Väl inne övertog vi ett bord av ett par vänner till mig och så småningom sällade sig Maria, som slutade på G4S för ett par år sedan, till vårt lilla sällskap. Med sig hade hon sina nya och väldigt roliga arbetskamrater.
 
Men hå hå ja ja, så trött man kan vara en fredag kväll. Redan vid 23-snåret var vi nöjda och åkte hem. Det kändes helt rätt, inte minst morgonen efter.
 
Nu har jag varit på galej två fredagar i rad. Att åka på tjosan hejsan direkt efter jobbet innebär att man snabbt skall göra sig iordning, vilket kan ta tid... Mitt hår är numera så långt att det går att göra nästan vad som helst med det. 
 
Förra fredagen hade jag min rutiga 70-talsklänning i jersey och till den passade den här frisyren.
 
 
Snabbt fixat. Tupering, hårspray och ett spänne. Svart stora öronclips. I fredags drog jag till med en svinrygg. Förvånansvärt enkelt!
 
 
Frida har varit hemma från Halmstad och vi hann med en sväng på stan, hon, Malin och jag. Roligt! Jag älskar verkligen att vara med de här människorna som onekligen är en del av mig!
 
I onsdags flyttade Katarina hem från Göteborg och jag kunde ge henne den fina mössan. Jag visade beskrivningen tidigare. 
 
 
När jag visade beskrivningen på de fantastiska huvudbonaderna skrev någon av mina bröder (vet inte vilken) "Jag vill inte ha!" i kommentarsfältet, och därför stickade jag hakvärmaren till Kalle istället.
 
 
Oj, så glad han blev. Tror jag....
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0