En stark resa
Med risk för att bli lynchad måste jag ändå få erkänna att den enormt tryckande högsommarvärmen som vi har "njutit" av den här veckan inte riktigt är min kopp te. Det är skönt med värme, men det behöver inte vara 28 grader i skuggan...
Igår gav vi oss iväg mot Täfteå strax efter lunch, Ulrika, Thomas, Thomas och jag. Jag hade Fridas merca, förstås, i vilken luftkonditioneringen består av en taklucka och rejäla friskluftintag. Sidorutorna är givetvis ett alternativ, men bara när man cruisar i stan.
Eftersom mercan också är en lowrider fick jag hålla en hyfsat moderat fart då sulorna gärna vill skrapa i skärmarna i gupp och kurvor. Den sträcka som jag normalt kör på en kafferast tog alltså lite längre tid och vi var tvungna att ta en sådan - kafferast, alltså - efter drygt halva vägen, i Ljusvattnet.
Jag hade packat en kylväska med ost och kex, och som av en slump ville det sig inte bättre än att själva dukningen fick ett finskt tema, vilket vår finske Thomas tyckte var trevligt.
Kaffekopparna är Arabias Riikka, loppisfynd, och glasen är Ittala, formgivare Kaj Franck. Mina favoritglas. Finns i massor av färger och är så lagom stora.
Vi åt och åt medan långtradarna dånade förbi, endast några meter från bordet. Ja, ni ser ju på bilden. Det är E4:an som passerar där bakom.
När vi kom fram till Täfteå stod Kurt Sundin från SVT och väntade på Thomas och Thomas
som han intervjuade både med och utan bild. Kommer snart på hans sida HÄR, så håll ögonen öppna!
Ulrika och jag stod en bit ifrån och tittade på och konstaterade att MYGGEN vaknat till liv! HUVVA!! Tack och lov fick vi strax gå in i logen. Där monterades en roll-up
och småpratades lite med Signar (oj, så suddigt det blev...) samtidigt som Elisa´s soundcheckade.
Sedan åkte vi in till Umeå och fräschade till oss på hotell Aveny.
I Gällivare finns det ett hotell med en märklig, men kanske nödvändig, lösning. Duschkabinen är nämligen placerad i hallen. Bild på det finns i det HÄR blogginlägget, som f ö också beskriver mitt livs första fortkörning... Hursomhelst fick jag lite flashbacks när jag såg planlösningen i killarnas rum, som var identiska. Båda hade halva badrummet i hallen.
Men det var ju fräsch och fint och det fanns till och med hantlar i en ställning ovanför sängen, vilket särskilt Thomas D tyckte var himla bra för då slapp han ju gå ner i gymmet.
Håhå, jaja. Vilka påhitt! Vilka nymodigheter! Ska det vara nödvändigt?
Numummade, ombytta och fräscha styrde vi färden tillbaka mot Täfteå, men stannade för middag på hotellet i Arnemark, där vi åt en alldeles fantastiskt god middag bestående av ryggbiff, klyftpotatis och en god sås. Kladdkaka och kaffe till efterrätt. Mums. Bäst vi satt där dök Taxi-Kjell upp i foajén och vi var naturligtvis tvungna att gå ut och beundra hans nya taxibil, en lång-Volvo.
Thomas Lundins förnamn hade fått en lite märklig stavning på affischerna....
Efter middagen inhandlades ett par flaskor Djungelolja och därefter var Thomas och Thomas redo för jobb och Ulrika och jag för dans. Det är så roligt i Täfteå, för man behöver verkligen inte stå i "damhögen" för att få dansa. Ulrika och jag vandrade omkring och var vi än befann oss, längst ner i danslokalen, i fiket eller utomhus så blev vi uppbjudna. Det spelade ingen roll. Jättekul var det! Och Elisa´s är ett alldeles otroligt kompetent dansband som bara blir bättre och bättre! Spelar jättebra dansant musik med glädje och engagemang!
Allting har en ände, så också denna kväll. Vi skjutsade Thomas och Thomas till hotellet i Umeå omkring kl 1 och påbörjade därefter den 27 mil långa resan hem. Det gick jättebra. Ulrika är ett himla trevligt sällskap och jag var inte trött alls. Vi tankade i Skellefteå och blev uttittade av alla ungdomar i liknande bilar som vår, som förmodligen undrade varför två (eller åtminstone en, Ulrika är ju ganska ung) äldre damer körde omkring i en fjortisbil.
Kring halv 5 i morse lade jag huvudet på kudden och med öronproppar lyckades jag sova ända till halv ett!
Idag har jag varit ner till Janne. Körde ner på fyra hjul och återvände på två. (Buuuhäääää....Snyft!) Hittade min gamla Crescent från 1984 fastvuxen i gräsmattan, men på bara en liten stund hade Skarin förvandlat den till ett fordon i toppskick! Hurra!
Medan han höll på och smorde växlar och bromsar och lagade punka kollade jag lite i garaget och förrådet och titta vad som hängde på en dörr! Det här, mina kära vänner, det här var ett RIKTIGT bra dansband när det begav sig!
Kommentarer
Berith Jacobsson
Lennes med Bitte har jag dansat till många gånger, de var ju väldigt populära. Dansbanden växlar och en del danskavaljerer men nöjet att dansa består.
// Berith
Trackback
