Burkigt

Ibland blir jag sittande med datorn i knät och kollar på blogg efter blogg. Läser förstås helst sybloggar, alltså de som syr vuxenkläder, men tycker också det är kul att se vad folk stickar. Hamnar jag på en bra blogg har de oftast också länkar till andra och, ja, där rinner timmarna iväg.
 
Inte mindre intressanta är alla de s k retrobloggarna. Folk som springer på loppis och auktioner och köper prylar. Det gillar jag. Inte att köpa prylar själv, förstås. Jag har inte sådär väldigt mycket saker framme, men upptäcker vartefter hur mycket "retrosaker" jag har i skåpen. Och i källaren. Det som är därnere har jag inte så bra koll på. Jag sålde, och gjorde mig av på annat sätt, massor när jag sålt stugan och behövde tömma förråden inför flytten till evakueringsbostaden. I dag öppnade jag en random kartong och fann sånt som jag har sett på bild på någon blogg.
 
En vanlig simpel plastkanna, made in Sweden, full av minnen. Det serverades saft ur den under varma sommardagar på 60-talet. Ja, senare också.
 
 
Vi hade två Arabia-kannor. En i stugan och en i stan. När jag var liten köpte man mjölk i dessa märkliga förpackningar. 
 
 
Då de var synnerligen osmidiga att hantera tömdes den nyöppnade tetran i en kanna.
 
 
Kannan är helt felfri. Inga nagg i kanten, inga sprickor i glasyren. Det låg ännu en kanna i lådan. En betydligt äldre Rörstrand. Vi brukade fylla den med ängsblommor. Ljuvligt.
 
 
 
Alla tre kannorna fick stanna i förrådet. Med upp i lägenheten fick istället den gamla brödburken följa.
 
 
Den är dessvärre lite rostig inuti, men jag har lagt in ett grönprickigt papper och skall fylla den med mindre burkar som innehåller tryckknappar, öljetter, nitar och annat smått och gott. Gamla brödburkar är väldigt bra att förvara saker i. Den här rymmer kvitton, bruksanvisningar och sånt som jag snabbt vill hitta när jag behöver det. Den står på köpmandisken i köket.
 
 
Den äldre röda brödburken har jag i en hylla i vardagsrummet. I den hittar man kablar, hörlurar och små högtalare till datorn.
 
 
Och den här rackarn står tom och väntar på att fyllas med något. När jag var liten fanns det alltid bondkakor, rån och något mer i den, men sånt har vi bara när någon fyller år numera.
 
 
Burkar är alltså alldeles utmärkta att förvara saker i. Framförallt sybehör. Knappar, ringar, spännen av olika slag, pärlor, stenar, spets, allt förvarar jag i burkar.
 
 
Kakaoburken dök upp under en bit grön- och vitrandig självhäftande plast som mamma dekorerat den och andra burkar med någon gång för längesedan. Magnecylburken och Saridonburken (också en febernedsättande och smärtstillande medicin) finns i lådan under mormors symaskin från 20-talet. Den jättejättenötta plåtburken har innehållit "cigarettes".
 
 
Den gula burken med rosor rymmer precis en Ikea-förpackning med 100 värmeljus.
 
 
Läkerol - gammal och ny burk.
 
Ja, jisses så mycket gamla grejer jag har utan att tänka på det. Jag tycker ändå att det är lite roligt att ha kvar dem och nog är det lite mer själ i dem, jämfört med den smarta förvaringen från t ex Ikea. Man får hitta en medelväg. Det fanns ju inte snygga tidskriftsamlare på 50-talet såvitt jag vet. Och nånstans måste jag ha mina Burda, Får jag lov och Populär Historia. Lådor till CD- och DVD-skivor var inte heller så hett på den tiden. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0