Lördag och söndag

Cattis sov som en stock på lördag morgon. Jag hann sy färdigt klänningen jag skulle ha på kvällen. Hon vaknade inte förrän jag började röra mig lite oförsiktigt mellan mitt rum och toaletten. Men vi hann med frukosten!
 
Också Thomas var uppe med tuppen och hann precis förse sig innan personalen plockade bort frukosten och började fixa för lunchen. Nej, det är inte öl i glaset. Äpplejuice.
 
 
Lördagen är alltid en tämligen hektisk dag och den här utgjorde inget undantag. Först var vi på sportaffären och kollade in rean. Cattis hittade en jacka som hon skulle gå tillbaka och köpa sen, men jag tror faktiskt att hon missade det. Sen var det frågesport och underhållning. Självklart var vi sju stycken (sekten) som hade alla rätt, men jag valde att ändra svaret på en självklar fråga bara för att ge någon annan chansen. Cattis vann, och hennes seger är också min seger så vi var nöjda båda två. Åtminstone jag.
 
Sen träffade jag killen som skulle köpa bilen och affären gjordes upp. Det var med ganska lätta steg jag gick till Martin, Leif och Markku för att äntligen få den är irishen. Cattis och Thomas kom också dit och under ett par timmar spelade vi önskemusik och hade det allmänt trevligt. Dusch och fix av hår stod på tur innan det återigen var dags för mingel. 
 
Även den här kvällen bjöds det på mingelmusik med Hopkok som till största delen bestod av medlemmar ur suveräna Looking Back Band. 

 
Under middagen underhöll Erik Lihm och Ann-Cathrine Wiklander med en rad finstämda kärlekssånger. Tyvärr lyckades jag skaka till varenda bild...
 
 
Efter middagen var det Slabangs tur att visa vad de kan och det var inte lite. 
 
 
Gruppen består av Boris Karlsson, Per Sjöstedt och Åke Swahn. Den sistnämnde spelade i Max Fenders när det begav sig. Efter att Mats Långström slutat. Jag minns att han var målad och jättehipp och vansinnigt duktig på alla instrument. Det sades att man kunde sätta vilket instrument som helst i händerna på honom och han kunde hantera det på en gång. Jag minns också att Max Fenders vid den här tiden spelade Povel Ramels Lingonben i en högst dansbar version. Allt detta hände sig under tidigt 80-tal och Åke började senare med Jubilée.
 
 
Nå, hursomhelst så blev Cattis, Thomas och jag kvar i foajén utanför Hovdesalen, där vi ätit, och det bar sig inte  bättre än att vi gick raka vägen därifrån till våra rum omkring halv ett. Vi var riktigt trötta och Cattis och Thomas skulle dessutom upp tidigt. Bingolotto, ni vet.
 
Själv steg jag också upp rätt tidigt bara för att finna att serveringspersonalen hade försovit sig. När jag kom in i restaurangen sprang de i skytteltrafik mellan köket och buffébordet. Söndagsmorgnarna är alltid lite sorgliga. Särskilt tråkigt är det att säga hej åt Martin, Leif och Markku och så Cattis förstås, men å andra sidan går tiden himla snabbt och innan man vet ordet av är det dags för höstforum.
 
Min gamla bil stod parkerad en bit bort, då den nye ägaren inte vågat köra med den på släp eftersom det hade blivit överlast och Vemdalens population till hälften bestod av poliser den här helgen. Vi träffades så jag fick ta min mobilladdare och lite annat som jag glömt i konsolen mellan sätena. Lite sorgligt var det allt.
 
 
Carola skulle åka lite skidor med sin pojke så vi lämnade inte Vemdalen förrän kring 12-snåret och i vanlig ordning hade de poliskontroll en bit ifrån Skalet. Rutinerade Carola svängde in och stannade innan polisen ens vinkat åt henne, men allt gick bra och jag mindes den flygande besiktningen jag fick utstå i höstas...
 
I Sundsvall fick jag byta bil för att åka med en för mig vilt främmande kille de 55 milen till Luleå. Inte för att jag var orolig innan men tanken slog mig för en stund att TÄNK om vi inte skulle bonda och inte alls ha något att prata om. Det hade vi, kan jag säga, och bilresan gick förvånansvärt snabbt. Vi stannade i Örnsköldsvik och åt på en liten kinarestaurang som hade otroligt god mat.
 
Det var nog första gången i modern tid som jag passerat Höga kusten-bron på passagerarsidan i en bil.
 
 
Hittills har allt ordnat sig på bästa sätt. Jag blev skjutsad till Janne och av honom fick jag låna hans nya Toyota Avensis fyrhjulsdrivenåturboåalltmöjligtannat. Oerhört snällt.
 
Det är sista veckan på jobbet och nu återstår det bara en sak att säga:
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0