Right back where we started from
Man skriver ju inte med ryggen, men eftersom jag tillbringade i princip hela förra veckan liggande i soffan så fanns det faktiskt inte så mycket att blogga om. Jag pallrade mig upp, stapplade ner till bilen och åkte till jobbet på fredagen och det var väl ungefär vad jag mäktade med. Det blev inget Martinez i Kalix på lördagen, det orkade varken jag eller Ingrid och Kent. Men jag tog mig i kragen och åkte till min gulliga svägerska på söndagen för hon fyllde år. Det bjöds på massor av gott fika. Huset var fullt av mina brorsbarn med fruar och ljuvliga barnbarn. Det var verkligen kul.
Plötsligt var det måndag igen men vartefter dagarna har gått så har jag blivit mer och mer rörlig så det är ju på rätt väg. Får väl bara passa mig och inte hålla på och lyfta i tunga saker på ett tag. Jag tror soppåsarna räknas dit.
I tisdags var jag tillsammans med några kollegor, först på Harrys och åt och sedan åkte vi till Coop Arena i hopp om att få se Luleå Hockey spöa Brynäs, men tyvärr så blev det tvärtom.
Fast det gjorde egentligen ingenting. Det var roligt i alla fall. Jag konstaterade än en gång att jag ser som en örn, när jag från min plats kunde läsa vad som stod på lappen på sargen (längst till höger på bilden). Väldig imponerande tycker jag själv, och jag uppfattade det som att de andra också tyckte det.
Vi hade också en hiskelig tur som hade en tvättäkta sportkommentator bakom oss. En bankman som visste precis ALLT.
"Ja, spela puck nu, spela puck!"
"Nu är isen blöt, så nu får de vara försiktiga"
"Vilket spel! Vilken dynamik!"
"Gunnarsson har ett bättre driv än Fransson!"
"Fantastisk hockey! Vilken energi!"
"Den här femman gillar jag!"
Och så vidare, och så vidare, och så vidare - matchen igenom.
En del hockeyspelare klär sig så slarvigt. Nr 16 hade t ex inte dragit ner tröjan baktill. Den hade fastnat innanför det där ryggskyddet och det såg ju inte så snyggt ut. Men jag kunde inte göra något för går man för nära sargen blir man avstängd från ALLA elitseriearenor under två år och det vore ju FRUKTANSVÄRT.
Sent igårkväll hämtade jag Katt som är hemma på besök över helgen och det är så himla kul.
Nu sitter hon här vid köksbordet och har just bakat cookies i brist på jäst (det är ju kanelbullens dag).Vi spelar Gilbert O´Sullivan och har det bara mysigt. Fast Malin gick härifrån när jag började sjunga.
Och på badrumsgolvet ser det ut som förr...
Kommentarer
Trackback
