Kanske bara idag

På något sätt blir det alltid fredag igen fast det var knappt att jag trodde det var sant när klockan blev 16:45 och jag kunde logga ut, kasta mig i bilen och åka hem till Luleå.  Det fanns ingenting negativt i det. I Boden föll snön, men tack och lov inte i Luleå.

 
Efter en snabb sväng på stan åkte jag hem och klippte Björn innan han skulle dra iväg och nu är jag faktiskt något så ovanligt som ensam hemma. Naturligtvis skulle jag göra en massa nytta och la ut ett byxmönster
 
 
men sen kände jag att det vore skönt att lägga sig i soffan och bara slappa. Så nu gör jag det istället. Jag stickar inte ens. Skickade ett paket till Alingsås i måndags, fullt med sockar och torgvantar som jag svängt ihop så nu känner jag mig en smula less på en avig och en rät. Men roligt är det och fint blir det. Och varmt.
 
 
Efter att ha ägt min Iphone i snart sju månader har jag nu äntligen kommit mig för att uppgrader Spotify till premium. Jag kan alltså lyssna i mobilen. Samtidigt slår det mig ibland hur förgänglig musik har blivit. Det började med cd-skivorna och nu är den flyktigare än någonsin och det beror förstås på att det knappast längre finns några begränsningar i tillgängligheten. 
 
Förr köpte man en lp-skiva och man var mer eller mindre tvungen att lyssna på varenda låt eftersom det var besvärligt att lyfta tillbaka pickupen igen och igen. Dessutom kunde man nöta ut ett spår genom att spela det om och om igen. Det var också nödvändigt att vända skivan manuellt för att kunna lyssna på baksidan och det bidrog till att musiken från en lp-skiva aldrig skvalade på samma sätt som en spellista på Spotify eller fem-sex skivor i en växlare kan göra.
 
Förra lördagen hörde jag en låt på radio när jag åkte in till stan på förmiddagen. Den gick liksom "rakt in i hjärtat" om jag tillåts sno ett utryck från min vän Thomas. Jag trodde att det var någon trubadurgubbe som sjöng och tänkte att det var ovanligt att höra en sådan på Radio Rix. Döm om min förvåning när det visade sig vara Mando Diao som framförde den vackra visan, som är en tonsatt dikt av Gustav Fröding. 
 
 
Det bästa med den här helgen är att det äntligen blir vintertid igen. Ärligt talat fattar jag inte vitsen med att klockan skall ställas om till sommartid och man skall plågas varenda vardagsmorgon i sju långa månader. Jag misstänker att det har något med soltimmar att göra men för min del har det inte den minsta betydelse alls. Vi har ju ändå ljust dygnet runt hela sommaren. Nej, nu blir det ordning på torpet och lite mer balans i tillvaron. Godnatt!


Kommentarer
Ethel

Tack Boel, det var en härlig visa att starta vintertidsmorgonen med.
Äntligen kan man vara i fas med klockan igen ;)

2012-10-28 @ 09:00:23


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0