So long, it was so long ago

Tidigt, tidigt på torsdag morgon gav jag mig iväg till Vemdalen. Jag siktade in mig på att komma iväg kl 6, men innan jag packat bilen hann klockan bli nästan halv 7, fast det hade jag räknat med. Det var ett fantastiskt körväder, solen sken och vägen var torr och fin. Solglasögonsväder. Synd bara att jag inte hade med mig några.
 

Undrar hur många gånger jag kört över den här bron under de senaste sex åren?


Det vackra vädret och mina snabba stopp (tankade och åt en Statoil-korv med räksallad och starksenap i Torsboda, strax norr om Sundsvall) gjorde att jag var framme rekordtidigt i Vemdalen, kl 15:20, trots att jag höll hastighetsbegränsningarna rätt hyfsat. Jag hann precis in och hämta nyckeln i receptionen när Cattis kom med Streaplarna. Vi bar upp vår packning och skyndade oss sedan snabbt till Markku, Wibron och Martin. Där väntade både lakritsshots och irish, förutom min medhavda Minttu.  


Martin demonstrerade sin gloria. Han är den ende av oss alla som har en sån.


Sedan blev det torsdagsmiddag på Hildings tvärs över gatan innan vi gick över till dansen. Där delade Streaplers scen med Expanders och King Edwards.

Kul att träffa den alltid lika glade Jan-Åke, som också gav mig ett exemplar av deras nya skiva. Även om den musik de spelar inte riktigt är min kopp te på dansgolvet, så har jag stor behållning av den i andra sammanhang. Den tål att lyssna på!
 
King Edward har avancerat en hel del på bara några år och de är ett mycket kompetent dansband. De spelar jättebra dansmusik och har en väldig glädje både på och utanför scenen.
 
(Leif Wibron, Gävleparken, buggar nere till vänster)
 
Men inget band kan mäta sig med Streaplers. Sorry alla. Deras underbara gung har inget annat band. Farao, så bäst de är!
 
 
 
Vemdalen är som en samlingsplats där man träffar folk man nästan aldrig annars ser, men döm om min förvåning när plötsligt Susanne från Blentarp dök upp! Och lika glad som alltid!
 
 
I minglet syntes också den gamle Flamingon och tillika Streaplaren med fru Radio Berg, Gun-Kristin.
 
 
Christer, Nöjen i Norr och Åke, King Edwards
 
 
Håkan och Kenny, Streaplers
 
 
Anders och Henrik, Streaplers (naturligtvis)
 
 
Marcus (f d Bhonus), Eva, Brunnsparken, Cattis, the one and only cohabitant samt Streaplers-Håkan
 
 
Och bland allt folk syntes även jag själv, här med Anders.
 
 
Framåt småtimmarna, när banden spelat klart, tänkte vi oss en traditionell efterfest, i värsta fall inne hos oss. Men Cattis styrde listigt över gästerna till lägenheten bredvid...
 
Nick Borgen hade mycket att berätta och King Edwards-Mats lyssnade uppmärksamt.
 
 
Både jag och Cattis har ju fyllt 27 så vi orkade inte vara med så himla länge utan avvek in till vår egen lägenhet. Cattis smarta drag innebar, förutom att vi inte behövde köra ut folk, också en avsevärd mindre mängd glas att diska. Men det var roligt så länge det varade. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0