En efter en passerar sommarens höjdpunkter. Streaplers har varit och farit, likaså Guldklaven med tillhörande Malungsvecka. Igår var det dags för Lasse Stefanz på Björknäsparken, ett arrangemang om inte genomförs med vänsterhanden precis. Men eldsjälarna i BBK har gjort exakt rätt, vilket också visade sig i publiktillströmningen. Månader av förberedelser gav resultat. Många och stora annonser, utökat område, ett stort tält med ett extra dansgolv med medlyssning från scen, massor med personal (som samtliga jobbar ideellt!) ja, allt detta sammantaget betalade sig troligen.

 

När orkestern gick från logen till scenen jublade och applåderade publiken och när Olle till sist dök upp stegrades jublet. Därmed var nivån lagd och när de började spela spred sig en stämning som höll sig kvar hela kvällen.

 

Det blev snabbt en tämligen stor ståpublik framme vid scenen. Sigge höll koll på dessa glada människor som även dessa betalat entré och således hade lika stort berättigande som den dansande publiken.

 

 

Olle Jönsson!

 

Det var, som sagt, jättemycket folk, men förvånansvärt dansbart ändå. Det är klart att man kände sig som en boll i ett flipperspel när man dansade förbi scenen, men samtidigt så är det ju något man får räkna med när man väljer att åka på ett sådant här arrangemang. Lasse Stefanz är ju så mycket mer än dans och jag gläds verkligen åt alla ungdomar som sjunger med i alla låtar.

 

Att Olle, en medelålders och smått överviktig man, har en sådan stjärnstatus tycker jag också enbart är positivt i en värld där yta alltför ofta tycks vara viktigare än prestation.

 

Lasse Stefanz har ett rykte om sig, spritt av illvilliga individer som inte har något vettigare för sig på dagarna än att sitta och skriva inlägg på diverse forum, att de är divor och distanserade till sin publik. Ingenting av detta märktes dock igår. Varje gång Olle gick ut och rökte följdes han av en hel hög människor som plötsligt behövde gå ut och lufta sig och samtidigt låta sig fotograferas med honom samt få en autograf. Olle ställde glatt upp på allt detta, log, kramade och skrev.

 

I pausen fick dock vakter och roddare lotsa samtliga orkestermedlemmar till logen. Rast behöver alla ha, oavsett vilket jobb man har...

 

Sedan fortsatte kvällen, det svängde som tusan och stämningen var hur varm och glad som helst!

 

Turbo och Joacim

 

Jonas

 

Gunnar

 

Christer

 

Glada (och en del kanske lite småfulla) människor hade en fantastisk kväll!

 

Sofia och Marko har importerat en Lincoln Continental-59 och de ville att Olle skulle skriva sin autograf i den, något som han gärna gjorde.

 

 

 

Sofia och Olle

 

 

Så var denna magiska kväll till ände. En kväll med Lasse Stefanz blir förstås inte som en helt vanlig danskväll. Lasse Stefanz älskas av så många människor som aldrig någonsin sätter sin fot på ett dansgolv men som har precis lika stor rätt att se sitt favoritband live. Det är dessa människor som i så hög grad bidrar till orkesterns popularitet och det är de som köper alla de skivor som gör att Lasse Stefanz - ett dansband - säljer flest skivor i Sverige.

 

Jag är övertygad om att dansbandsvärlden skulle vara avsevärt mindre, kanske nästan obefintlig, utan dem. Det här blev verkligen en minnesvärd kväll! För farao så bra det var!