Cause I´m leaving on a jetplane

Märkligt att tänka sig att jag för precis en vecka sedan satt i den gamla skolsalen hos Anna och Thomas och åt löjrom och laddade inför Lasse Stefanz på Valje...

Jag stannade ju i Blekinge ända till måndag kväll och resten av helgen innehöll förstås en massa trevligheter bl a ett besök hos Diana och Sven-Göran i Sölvesborg med underbar middag och bubbel i deras pool.



Jag hade lite ångest inför hemfärden, dels med tanke på den stundande vardagen men också på bytet av flyg på Arlanda. Istället för att boka SAS tur och retur Luleå-Ronneby så hade jag splittat upp resan för att få den så billigt som möjligt. Då ingick också några fruktansvärda minuter då jag var nästan säker på att jag skulle missa Norwegian till Luleå.

Planet från Ronneby lyfte nämligen en halvtimme efter beräknad avgångstid. Först skulle de isa av vingarna och när de äntligen var klara med det så var det ett annat plan som promt skulle landa på vår startbana som antagligen är densamma som landningsbanan, vad vet jag? Kallinge är väl inte Sveriges största flygplats, precis.

Jag var sjukt stressad och när planet äntligen lyfte fick jag behärska mig för att inte rusa in i cockpiten och vråla "Nu jäklar ser du till att flyga det fortaste du kan!" Istället blundade jag och tänkte tillbaka på helgen för nog fattade även jag att det inte var någon idé att skärra upp sig.

Väl på Arlanda kastade jag mig dock snabbt ut i mittgången, slet ner väskan och gick med långa steg mot utgången och ner i ankomsthallen. Och naturligtvis var det för sent att checka in själv så det fick den lugna killen i bagageincheckningen göra.

Självklart hade jag stressat i onödan. Även flyget mot Luleå var ordentligt försenat så inte heller här kom vi oss iväg förrän en halvtimme efter tidtabellen. (Heter det tidtabell när man pratar om flyg?) Frida hämtade mig på Kallax så hem kom jag ju och kunde inställa mig hos tandläkaren tidigt på morgonen dagen efter.



Det var så härligt mycket snö i Norrbotten redan när jag åkte och det kan tydligen aldrig bli för mycket av det goda för det har fortsatt att VRÄKA ner. Så här såg det ut när jag åkte till jobbet i morse. Visst blir det ljust och fint, men ska jag vara riktigt ärlig så föredrar jag nog gröna gräsmattor.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0