En bra sak med att inte vara hemma i Luleå den gångna helgen var att jag slapp bevittna vinterns värsta snöstorm. Min chef hade skottat snö i sex timmar under söndagen. Det hade drevat manshöga snödrivor in över hans gård. Jag antar att jag hade suttit inne och svurit, vilket ju egentligen är ganska trist. Då var det bättre att kunna gå en lång promenad i solskenet längs en strand i Blekinge...

Lördagen tillbringade jag hos Thomas och Anna. Hjälpte Anna med en kjol, så gott jag kunde. Mönsterna i Burdatidningarna kan ibland vara helt obegripliga. Samma saker får olika namn och man vet varken ut eller in. Och då har jag ändå sytt efter dessa mönster en väldig massa år. Kolla in Annas blogg också. Mitt när jag satt där så kom Thomas in från köket med denna lilla krumelur.



Såna har de någon gång då och då under diskbänken. De tar ut dem på bron och släpper ut dem levande. Förmodligen tar de sig in lika snabbt igen. Jag kände att jag hade kunnat ställa mig på en stol och skrika, men jag lyckades behärska mig. Råttor är jag ju van vid. Råttor, alltså.



Jag har tänkt litegrann på det här med bilen och vevaxeltätningarna medan jag varit borta och faktiskt haft lite ångest för hur stor oljepölen under bilen skulle vara när jag kom hem så jag skyndade mig ner i garaget efter jobbet igår och fann glädjande nog bara några enstaka fläckar på den nya kartongen på golvet. Pust.



Men jag var ändå tvungen att laga bilen litegrann i alla fall. Det är andra gången fästena går sönder och den här insatsen släpper. Thank God för silvertejp. Men vilket vrak jag äger...